21.1-27.1.13

Måndag:
Måste kanske sluta med min nya grej att stänga av telefonen på en ledig dag för plötsligt vaknar man till halv 12 på förmiddagen och känner sig som nån annan tonåring. Dock värt det då jag kände mig så utvilad och igen var förkylningskänslan borta. Denna gång för gott så det blev tack och lov inget värre av saken.

På eftermiddagen efter ett litet träningspass och dusch gick jag ut i solen. Det hade äntligen slutat snöa så nu var det bara soligt, vitt och vackert istället. Promenerade runt en timme med kameran och var plötsligt jätteglad över snön. Glad över att få se hur det kan se ut med vacker snö och inte bara ful snö helt enkelt. Glad över alla snögubbar och glad över hundar och barn som hade kul i parken. Vandrade runt bland alla vackra bostadhus igen också. Något man kan göra många gånger om här i mina trakter. Bara gå och för det mesta hamna i återvändsgränder men som belöning få se nya hus och nya gårdar.

Fortsatte vandra mot Northcote Road och gick hemåt via matbutiken innan solen försvann. Vid halv 7 var jag plötsligt dödstrött igen. Ständigt denna trötthet, är det årstiden eller? Jag har mina vitaminer, d-vitaminer och järn. Ska det va så här? Va va va?

Vet ni vad som är ett stort projekt? Att ordna med musik. Att kolla igenom alla de där tusen lapparna med nedskrivna band och låtar jag nån gång tänkt kolla upp. Att titta igenom alla länkar jag sparat. Att ladda ner nytt när allt känns trist. Att städa upp all gammal musik. Åh gud, ett evighetsprojekt som jag troligen kunde göra dag efter dag efter dag. Finns för mycket musik där ute och för lite ork att ta itu med det.

En typ jag hittade i min trädgård.


Spår av en liten dinosaurie.


En mycket vacker dag. Klicka för större bild.


Vacker dag med stora kontraster. Klicka för större bild.


Tisdag:
Bäst att sova ordentligt inför 11-8 på jobbet och stocktake/inventering. Fint att bli utvald som en av de bästa för sånt för att jag är noggrann. Fast nu var vi lite för effektiva där i vårt stockroom och för mycket personal så jag och en annan som bor på gångavstånd blev hemskickade 2.5 timmar mitt på dagen. Normalt skulle jag älska det men INTE NU då jag behöver minsta lilla timme jag kan få, buhuu. Nåja, fick lite extra motion.

På kvällen kände jag mig stolt som hackade ihop en sallad och stekte kyckling. Det här med bra mat och motion är inte det enklaste alla gånger som ni vet. Nu säger jag inte att jag äter hemskt dåligt men att hacka ihop lite sallad verkar tydligen vara ganska svårt? Då äter jag hellre en paprika som den är. Latheten och dålig köksutrustning.

Onsdag:
Ledig dag men inte mycket att säga om den. Ändrade fikaplaner (så svårt för mig och Catti att träffas nu då båda jobbar inom retail) och grått väder så inte så mycket med den dagen alls faktiskt.

Torsdag:
Vill minnas att det inte hände mycket den dagen heller. Glömde skriva ner ett par dagar. Tog väl ett snabbt litet träningspass tidigare på dagen och jobbade stängningsskift vilket var helt okej. Igen vaken till efter 2 på natten. Är inne i nån sån fas nu pga sena skift och lediga dagar. Förresten då jag skriver om träningspass ska ni inte tro att det är nån hardcore träning. Typ 20 min av diverse övningar hemma i rummet bara men alltid bättre än inget förstås.

Fredag:
Igen ett stängningsskift, dvs inte mycket med dagen så där innan. Efteråt träffade jag äntligen upp Catti på en AW, dvs. after work dvs. britternas grej med att mötas på puben efter jobbet. Vi jobbar som sagt båda inom retail nuförtiden så det är inte alltid så lätt att få det att passa för båda, samt att vi alltid har för få arbetstimmar och tar emot nya om de erbjuds. Men nu sågs vi efter nästan 3 veckor och fick prata ikapp om det senaste. Vilket alltid av någon anledning handlar om mig för Catti älskar historier från mitt singelliv, haha. Inte för att det finns mycket att berätta men tydligen ändå alltid tillräckligt. Flickor som analyserar pojkar, ojoj.

Bara en öl så tack och lov ingen repris av den gången jag kom hem aspackad typ klockan 22:00 på ingenting efter en AW en fredag. Kan vara lite farligt det där då det går många timmar efter lunch och sen lite ölpaus innan sen middag. Förstår inte hur engelsmännen gör det faktiskt. De är ju alltid ute och dricker öl efter jobbet. Jag planerade följande dag och extra outfit att ta med till jobbet ifall jag skulle åka ut efteråt. En grej som kan vara sjukt irriterande för man vill inte släpa på en massa extra grejs på en utekväll osv. Många gånger har jag varit värsta packåsnan i Shoreditch efter jobb i Spitalfields.

Jag var mycket glad åt att se Catti och inte så här lidande alls.


Lördag:
Jobbade i Spitalfields till 18:00. For sen till Lindas lya i Holborn/Bloomsbury och åt och drack lite vin innan utgång. Vi träffade sen upp en tysk tjej som heter Victoria och gick runt på diverse barer i Hoxton (bl.a. en som var som att va på hemmafest i någons vardagsrum, så konstigt!) och natten slutade i Shoreditch med den klassiska Brick Lane bageln. Denna gång under ett paraply (ett plötsligt störtregn kom) i kö till bar 2 på natten, fnissandes med Linda. Vi skippade till slut dock den baren pga slö kö och promenerade iväg till en busshållsplats istället. Vi konstaterade att vi inte hade sett en enda söt pojke på hela kvällen. Typiskt för jag visste att jag skulle ha gått fram och pratat för en gångs skull och då fanns de inte. Vi var ju på massor av ställen så vart hade de tagit vägen?

Lustigt hur en nattbuss hem från Shoreditch är så fullproppad varje gång. Mer folk i farten mitt i natten än mitt på dagen. Lustigt också hur det ALLTID är nån desperat typ 3 på natten som tror att han ska få napp på väg hem i bussen. Orka. Oftast är det min hatt (mitt trademark förresten) som är deras sätt att börja prata med mig så måste komma ihåg att börja ta av den då jag stiger på bussen. Nåja hursomhelst så kom det då fram att jag är från Finland och tror ni inte fan att tjejen framför mig svänger sig om och utbrister på finska att 'Oj är du från Finland' eller något sådant. Vilket liten jäkla värld. 

Nåja kom hem strax efter 3, drack vatten och kände lite huvudvärk (mycket ovanligt) och tänkte 'ajaj, kanske inte mår så bra imorgon men jag har åtminstone ätit ordentligt idag så det kan inte vara så farligt.' Hah. Trodde jag.

Jag och foxie är redo.


Bästa namnet. På nån gata i Hoxton.


Det var ett litet "hål" på det immiga fönstret på en av barerna och Linda var ute och rökte och jag skrattade ihjäl mig åt ett gäng foton jag tog av henne. Vet inte varför jag tyckte det var så himla roligt men det var det.


Jag antar att en riktigt ordentlig kväll i East End ska avslutas under ett paraply och plötsligt störtskur, bredvid en typisk väggmålning, i kö till bar, ätandes en bagel från Brick Lane.


Söndag:
Alltså höjden av skitdag. Jag förstååår inte. En sak om jag skulle ha dunderfestat som en galning eller druckit massa konstigt eller ätit lite osv. Solen sken ute och jag låg precis hela dagen och försökte allt för att få bort en fruktansvärd värk i nacken som strålade till världens huvudvärk som for vidare till magen så att jag inte kunde äta alls på hela dagen. Ugh.

Misären!


Så denna vecka då. Igen alldeles för slö som resten av månaden har varit. Blir rastlös och lat. Inga morgonskift så dygnsrytmen blev lite upp och ner. Desperat efter mera jobbtimmar. Desperat efter utekväll vilket jag sen fick på lördag. En söndag som vi inte alls behöver prata om. Snön försvann och det blev varmare äntligen. Ja och så blev jag fast i typ världens sämsta tv-serie Made in Chelsea. Det är SÅ pinsamt. Jag har inte varit fast i någon skit realityserie med töntiga draman på åratal men nu hände det. Tänk er rika ungdomar (pga rika föräldrar) som lever i Chelsea och alla får till det med varandra och vänner blir arga på varandra och alla snackar skit om varandra och skvallrar och guuud. Detta är alltså riktiga människor. Till viss del strukturerat men utan manus så vitt jag förstår utan handlar om deras riktiga liv osv. Alltså det är så pinsamt men ändå kan jag inte sluta titta. Dessutom så kul att se välbekanta gator och Londonvyer.

Vi hörs om en vecka!
28.01.2013 kl. 20:51

Lite illamående och sånt..

Söndagsbloggen kommer imorgon. Livet har varit hårt idag.
27.01.2013 kl. 23:04

14-20.1

Försöker dagligen skriva lite inför söndagsbloggen så att det inte ska bli så stort projekt på söndag kväll men måste erkänna att det tar emot lite ändå. Lägligt nog skrev mamma i ett mail ikväll att det är så roligt att läsa så jag får nog bara lov att fortsätta.

Måndag:
Döden att stiga upp 6:15 efter helgen. Ironin i att jag senast skrev "känner mig glad och frisk som oftast" och just denna dag kände en möjlig förkylning och kanske inte den gladaste. Men man får va sån på måndag morgnar har jag bestämt.

Det började fan i mig snöa. Hade lite funderat om vi alls skulle ha minsta vinter i år eller bara gå direkt från höst till vår. Nu var det förstås en sådan töntig regnsnö som vi hemma i Finland normalt har på vår och höst men man vet ändå att det är ganska kallt för att vara London om det snöar. Kände bara efter 10-15 min. promenad hem från jobbet i denna blöta skit som dalade ner på mina glasögon att NEJ jag går fan inte ut mera idag. Engelska kollegor blir alltid så glada över snö och jag kan ju förstå det då de så sällan ser snö men alltså den där blöta varianten som inte lämnar på marken och bara gör världen slaskig och trafiken stannar upp, vad är nu det att bli glad över?

Eftersom jag kände mig asigt trött, på väg att bli förkyld och inte hade lust att trotsa vädret stannade jag igen bara hemma. Googlade fram massor av sjabbiga indieklubbar i London och lovade mig själv att börja upptäcka dem, även om de alla verkar vara på andra sidan stan alltid. Typiskt att jag ska tycka så mycket om att bo just här då jag egentligen hör hemma mer mot öst. Vill inte bor där igen, så är det bara. Igen synd att inte Eleonore är här för hon är ju precis den som uppskattar en sjabbig indieklubb med lite annan musik än skiten de spelar på övriga ställen.

Tisdag:

Hade stängt av telefonen och lät mig själv bara sova. Ville inte riskera att de skulle ringa från jobbet för att någon inte slapp in till jobbet på grund av snö. Tror det blev många timmar sömn och vaknade lättad av att nån slags undvik-att-bli-förkyld-spray uppenbarligen hade hjälpt för kändes mycket bättre. Dessutom var inte världen vit som jag lite hade fasat för. Enligt min chef skulle det snöa kraftigt på måndag kväll men inget hade hänt över natten. Vi har en kall period nu och det måste väl få hända en vecka eller så, men känner ett stort behov av en tidig Londonvår nu.

På eftermiddagen såg jag lite sol då jag promenerade en halvtimme till Wandsworth. En ledig tisdag brukar oftast innebära bio och Bargain Tuesday då det är billigare. Har upptäckt hur fantastiskt det är att gå på bio ensam! Såg Life Of Pi i 3D och den var helt fantastisk! Har inte uppskattat 3D sådär mycket sen jag såg Avatar. Det behöver inte vara de där studsa ut ur bioduken effekterna. Så oerhört visuellt vackert och en så fin historia. Jag kände mig väldig nära gråten vid flera tillfällen utan att egentligen veta varför, det bara kändes så inuti. Förstås grät jag ändå rejält ett tag. Jag är ju den jag är.

Sen uträttade jag ärenden i stil med Poundland (butik där allt kostar £1) så som hushållsgrejs och annat trist. Resten av kvällen var jag igen bara hemma med mig själv som sällskap och såg bland annat en fransk film. £5.99 i månaden för Netflix är värt det i januari.

Onsdag:
Sent jobbskift så jag försökte igen ta en rejäl sovmorgon för att helt säkert få bort den där kittlande möjliga förkylningen som kändes av i halsen. Grejen med sena arbetsskift är att man kunde ju göra en hel del innan men det blir liksom inte av då jag vet att jobb väntar. Så det blir bara att lalla hemma med ditten och datten. Mitt rum har varit ovanligt städat denna månad. Så städat det kan bli då allt man äger ska rymmas i ett litet rum.

På jobbet var det bra för jag behövde inte stå och glo alls för det är det värsta nämligen. Jag gillar att få små kreativa uppgifter. Och att fixa våran A-board, det vill säga den stående skylten ute på gatan. Griffeltavla och kritor. Nu blir jag alltid smått galen och måste hela tiden sudda och börja om men jag älskar ändå att jag alltid är den som gör det för att jag bäst på det enligt dem. Creative Jen, det är jag. Haha, "designern" som inte gör annat kreativt än kluddar lite på en griffeltavla en gång i veckan. Bra där!

Lite hysterisk dag, framförallt på kvällen då hela företagets creative team och visual merchandising team var där för att hela butiken skulle ändras om igen. Nya kollektioner kommer in hela tiden och då ska allt flyttas om och ibland ska skyltfönstren ändra tema och det blir en stor jäkla balett av allting med saker och klädställningar precis överallt. Så efter stängningsdags var det alla dom, samt mina två managers och jag själv där. Så jag fixade med envisa skyltdockor i trånga fönster fulla av nytt grejs och överallt var det högljutt folk och saker i vägen. Blev lite matt till en början. Men sen då jag var klar ägnade jag den sista halvtimmen åt att göra just ingenting med mina managers för vi kände väl oss mest i vägen bland dessa kreativa höns så vi lekte lite med en hund och åt chokladkaka och låtsades vara upptagna.

På sistone har jag lite funderat på om kanske det här med det så kallade creative inom retail är något jag kunde ta och fundera på i framtiden. Nu märker ni att jag använder engelska termer så fort det handlar om jobb för jag har helt enkelt aldrig brytt mig om att exakt översätta dom till svenska. Nåja, inom ett företag som detta där allting ska vara himla finurligt och detaljrikt så tror jag att just creative kan vara väldigt skoj. Med visual merchanding (VM) menas alltså kläderna, hur de framställs, hur bäst sälja dem, placering, skyltdockor osv. medan det så kallade creative teamet mera gör allt det där runt om. Dekorationsdelen. Temat kring kollektionerna, hur ska väggarna se ut, vilka tillbehör/props ska användas, måla på väggarna och dona med allt sånt extra pyssel. Det som jag älskar. Om det är något jag har kommit fram till så är det ju att VM absolut inte är för mig. Ge mig en blus och säg att jag ska placera den och jag suckar högt. Jag orkar bara inte med att fundera ut var den passar bäst, vad den bäst hör ihop med bla bla bla. Ge mig ansvar för en hel vägg av kläder som ska placeras ut och jag vill bara gå hem. Bryr. Mig. Inte. Be mig att spika upp jätteknappar eller blommor eller måla de magnetiska plåtdjuren i en annan färg eller något sådant och jag säger "jaa!" och har svårt att ta lunchpaus. Alltså creative hellre än visual merchandising. Så tänk om det skulle vara något? Jag är ju uppenbarligen inte intresserad av att vara formgivare som det står på mina papper. Synd att hon som är ansvarig för creative snart går på mammaledigt för hon är sjukt bra. Ibland får man nämligen hänga på huvudkontoret för att få arbetspraktik inom olika områden. Obetalt förstås.

Jo förresten på onsdag morgon kraschade en helikopter i Vauxhall. Det var dimma och den körde in i en lyftkran och kraschade sedan på en närliggande väg. Piloten och en fotgängare dog, samt kring 12 personer som skadades. Lite obehagligt det där för jag åker nämligen buss där hela tiden och just i Vauxhall är jag alltid som mest irriterad på trafik och irriterande människor. Dels är jag glad att jag inte var på väg till butiken längre bort den morgonen för det där ställde till det för väldigt många som var på väg till jobbet och dels började jag fundera kring hur mycket oväntat som kan hända i livet. Tänk nu sen att sitta där i en buss och hata trafik och så kommer en helikopter nerkraschandes och det var det sista man tänkte på. Tack gode gud att den inte kraschade i en buss, ett tåg eller bostadshus. Kunde ha gått mycket värre.

Torsdag:
En sådan där fruktansvärd dag rent fysiskt. Ni vet första mensdagen då allting bara värker! Området kring min haka och mun var dessutom fullproppad av stora röda och ömma finnar så att jag kände mig fulast i världen. Och den där "nästan-förkylningen" var tillbaka och gjorde det hela ännu värre. Sen jobb på det.

Hemma på kvällen beslöt jag att nu ska jag vara vuxen och faktiskt registrera mig på någon hälsoklinik. Man vet aldrig när något händer och ibland måste även jag, motsatsen till hypokondriker, gå emot min egen personlighet och faktiskt gå till en läkare om det behövs. Dels måste jag nog göra något åt mina uppfuckade hormoner som gör min hy så värdelös. Jag orkar inte. Dels vore det nog bra om jag kollade om jag har matallergier. Ganska säker på att jag har och kollar jag så har jag svart på vitt att jag inte borde äta vissa saker och det är ju aldrig kul, men ibland svider sanningen. Vet redan att jag är känslig för kolhydrater men jag har nu kommit fram till att det nog inte gäller sånt som ris och rotfrukter (i måttfulla mängder) utan egentligen mest mjöliga saker så jag tror bestämt att jag är glutensensitiv. Inte glutenintolerant men känslig. Ska försöka tänka mer i de banorna nu igen (har slarvat något så oerhört) och inte äta alltför mycket gluten per dag och köpa glutenfritt om det finns. Köpte faktiskt glutenfri pasta och njöt av att inte få magknip efteråt.

Så ja. Beslutet är gjort. Nu måste jag bara registrera mig någon dag också och svara på jobbiga frågor angående diet och alkoholkonsumption. Är det något jag hatar så är det att svara på luddiga frågor.

Fredag:
Veckans andra lediga dag. Tog en sovmorgon (många sådana nu) för jag hade på känn att antalet sovtimmar följande natt inte skulle bli många. Världen var vit då jag vaknade. Jag säger det igen, jag tål verkligen inte snö i London. Förvisso denna gång lite mera så marken faktiskt lämnade vit men jag orkar bara inte. Jag hörde ju hur alla där ute var glada och barn lekte på gräsmattan ute i trädgården men jag gick minsann inte ut mera än jag behövde så jag var bara hemma tills nån gång efter 5 då jag mötte upp 3 av mina kollegor och tog overgrounden till Shoreditch. Gick på några öl till min favoritbar The Redchurch. Där jobbade såklart världens sötaste bartender som jag en gång blev hemskt generad inför då en random portugisisk kille vi pratade med sa åt bartendern att jag tyckte han var fin eller något i den stilen. Gud. Verkade som att han kom ihåg mig men det hjälpte inte, jag satt igen och stirrade hopplöst då han inte såg, haha. Han har flickvän så inget med det förstås. Dessutom kort, något de flesta engelsmän verkar lida av.

Sen gick vi till ett annat ställe (The old blue last) dit även resten av mina kollegor skulle. De flesta i alla fall. Var nämligen så att en av tjejerna skulle uppträda med sitt band så vi var där för att stötta. Efteråt var det 2 andra band som spelade också. Pub på nedre våningen och utrymme med scen för gigs på övre. Det där stället har tydligen gigs med "up and coming bands" nästan dagligen och för det mesta gratis. Jag vill se mera livemusik så måste verkligen åka tillbaka. Hade kollat in de övriga banden några dagar innan. Eller ja det lilla man kan hitta med band som inte riktigt slagit igenom ännu. Den sista musikern har släppt sin första singel och jag blev SÅ förtjust i den så jag såg mycket fram emot hans gig. På grund av tekniska svårigheter kunde de inte spela just den låten men det gjorde egentligen inget för det var så bra ändå. Efteråt såg jag honom nere i puben och sa åt min deputy att jag skulle vilja ta ett fanfoto fastän jag tycker det är så genant, men chefen han pushade jojo gör det så då gjorde jag det. Herregud jag skulle aldrig kunna göra det med stora band jag haft som idoler i flera år för bara det där tyckte jag var genant. Men han blev ju glad förstås och fotot blev fult men kul för jag sa "INGEN BLIXT" just då fotot togs så snygg blev man.

Sen strax innan vi skulle åka sa min store manager att Jenny Jenny du måste gå och prata med den där Dan och jag bara neej det är så genant. Jaha då gör jag det sa hon och gick och jag ser hur hon pratar om mig och pekar och jag dör och gömmer mig. Går sen fram med ond blick och säger "hey hey va säger du riktigt" och han vänder sig om med ett leende "Ooh Jenny, lovely!" och frågar om fotot blev bra. Jag visade och lovade att inte sprida det för långt förutom på Instagram. Följande dag hade han gillat min bild och lagt upp en annan jag tog på giget på sin officiella facebook-sida. Hade inte tänkt så pass långt att han skulle hitta fotot med min smöriga text om att han kommer att bli en stjärna en dag. Pinsamt.

Det bästa sen var att jag fick skjuts hem! Hela vägen från Shoreditch till Clapham Junction i snön. Så bäst för sånt händer aldrig. En kollegas vän körde så jag åkte med dem och managern. Har så svårt för henne och ännu värre så där ute i det privata. Jag hoppas att hon var full och inte fattade att jag för det mesta inte fnissade med henne utan åt henne.


Vi var alla lite i chock över att jag inte hade instagrammat på nästan en hel vecka. Herregud.


The Redchurch. Baren som luktar lite mysko vid första besöket. Baren med mysigaste inredningen och björnar i taket.


Min kollega och hennes band.


Svettigt men bra!



Ja här har vi honom då, den framtida stjärnan och nån slags idiot.



Hittade bästa reg-skylten. Lord Shoreditch. Prophet, Madman and Wanderer.



Lördag:

Jag har jobbat efter utekvällar många gånger och jag har jobbat efter 0 timmars sömn 2 gånger. En gång av tråkiga orsaker och en gång av roliga. Jag har däremot aldrig behövt stiga upp halv 8 följande morgon någon gång. Vet inte om det var så stor skillnad dock men allt var så slött, lite kunder och mina 5 h sömn kändes mindre och jag var hopplöst seg i hjärnan. Tack och lov bara folk där som inte brydde sig att jag mest stirrade rakt fram och tack lov ett kort skift så efteråt gick jag hem och åt och sov lite grann. Hade inga planer för kvällen men kändes säkrast att ta en tupplur ändå.

Igen något slags snöblandat regn så ingen snö kvar på gatorna förutom brunt slask och världen var grå. Försökte inte ens hitta planer för kvällen efter min tupplur för jag skulle ändå ha morgonskift igen följande morgon. Gud så denna månad har varit hopplöst lat. Inte konstigt att jag börjar känna mig smalfet.

Lite synd det där hur inte ens folk med planer gör dom om det snöar för de vet hur jävligt det är med kollektivtrafik här då det snöar.

Söndag:

Morgonskift. Skönt att inte vara dödstrött men gick till jobbet halvsur på grund av att det snöade på riktigt denna gång och blev lite trött på mitt eget snöhat. Ni hör ju själva, hela det här inlägget handlar om det. Det är ju vackert och så när det sen ligger still där på marken men att få det piskat i ansiktet är ju bara åt helvete. DET ÄR JU DET.

Jobbet gick snabbt och bra för jag fick förbereda inför stocktake (ja vad är det då..inventering?) som vi har på tisdag och är det något jag gillar är ju det ju att gå runt med papper och penna och få göra något annat än le mot kunder. Skriva, organisera, räkna, ja!

Sen gick jag hem genom snön som faktiskt till och med lämnade på marken denna gång (kanske det mesta jag någonsin sett här) men desto gladare var jag ju inte även om jag försöker glädjas åt barnfamiljer som går runt med pulkor och bygger små minisnögubbar. Det här händer ju trots allt inte så ofta här.

Dessutom hade den där låtsasförkylningen igen blommat upp efter fredagens aktiviteter så allt var lite slemmigt. Kom på allvar eller försvinn.

Hade lite funderat att möta upp Catti efter hennes jobb men vägrade gå ut igen. Haha. Såklart. Jag har en liten teori att den här lite slaskiga Londonsnön påminner mig om när vi hemma i Finland varje år tror att våren ska komma och så kommer det igen snö där i mars-april och så blir vi lika förvånade och deppiga varje gång. Det är helt enkelt många år av finskt vinterhat som bubblar upp inom mig. Ja, så måste det va!

Bäst att ägna sig åt mera netflix, dammsugning, byta lakan, tvätta och sånt istället tyckte jag. Och tigga skift av kollegor. Alla har så få arbetstimmar nu denna tid på året då ingen shoppar. Men jag förstår ju. De kan inte ha oss alla där och betala ut en massa lön.

Sött med alla dessa små minisnögubbar (kaniner?) ute på gatorna. Denna finns i min trädgård.


Nån okänd ilsken typ.


Vad kan vi säga om denna vecka då? Mycket slö tydligen. Ovanligt kallt alla dagar (jestas till och med några minusgrader nu som då) och ett stort hat mot snö. Kvinnobekymmer och låtsasförkylning. En väldigt kul utekväll med kollegor dock, alltid något!

Jag vet att jag varnade för dagboksvarning då jag inledde söndagsbloggandet men orkar någon på allvar läsa detta..
20.01.2013 kl. 22:23

7-13/1/13

Måndag:
Sent skift så jag kunde ta en måndagsbrunch för £2.50 innan jobbet. Finns en kedja (en av många egentligen) som har 50% off på all mat på måndagar. Slug & Lettuce råkar dessutom ha en väldans billig full English breakfast redan utan 50% off. Valfri kaffe (jag tar alltid cappucino för de kostar ju nästan 2.50 ändå) hör till så det känns som jag får mycket för pengarna. Fast varje gång smyger jag ut och känner mig lite skyldig för att jag sitter där med min bok och äter massa mat och sen nästan inte betalar nånting alls.

Jobbet var dödens tråkigt och vi fick knappt ihop nånting alls och massor av refunds dessutom. På kvällen var jag igen tråkig hemma och fortsatte med min nya besatthet Modern Family på Netflix. Hade en liten workout dock. Har fått lite ångest över noll träning, smal men otränad kropp som ser allt annat än fit ut, mycket mat över julen osv. Jag ska, jag ska, jag ska skärpa mig, det är bara så satans tråkigt. Kommer att dö ung. Har dock skärpt mig med mer frukt, bär och grönt och har under ett par månader tagit multivitaminer med järn samt extra d-vitamin. Känner ju mig frisk och glad som oftast så kroppen kan ju inte var helt värdelös ändå intalar jag mig själv. Det enda som är riktigt värdelöst är nog min hy. ORKAR INTE.

Brunch.


Tisdag:
Kort arbetsdag och jobbigt mitt-på-dagen-skift and not much else. Hemmastök och film. Såg äntligen Drive som typ den sista av alla och nu är även jag lite kär i Ryan Gosling. Älska 80-talsstuket, älska hans karaktär och älska musiken.

Onsdag:
Tidig väckning och overgrounden till Shoreditch High Street 8:12. Jobb 9-2 och det flöt på fint. Plötsligt kommer en av mina managers och säger att jag har besök och där står svenska Isabel till min stora glädje! Åt lunch på jobbet och sen gick jag äntligen till banken för att lösa in min check på £180.60. Fick tillbaka skatt från då jag jobbade i partyshopen 2011 men det tog mig månader att få det gjort för det finns ingen Lloyds där jag bor. De pengarna sitter fint denna månad.

Sen promenerade jag genom City (omgiven av kostymnissar) i solen en halvtimme och tyckte livet var fint. Gick över Millennium Bridge (ni vet den som dödsätarna förstör i Harry Potter) och tittade ut över Themsen, andades in saltlukten och tyckte livet var ännu finare.

Mitt mål var Tate Modern dit jag inte hade varit på över ett år. Alltså jag är ju egentligen inte alls särskilt konstintresserad och jag är inte direkt den som stannar upp särskilt länge för att betrakta verken men ibland måste man ju låtsas vara lite kulturell och mellan varven känner jag ändå nånting inom mig då jag tittar mig omkring. Vanliga målningar bryr jag mig sällan så hemskt mycket om även om jag kanske känner igen några namn från utbildningen, men desto mer gillar jag installationer. Men mest gillar jag deras shop, haha. Det är ju något med mig och böcker, tidningar, häften och dylikt. Kan peta och bläddra i all oändlighet. Var så pass duktig att jag köpte en födelsedagspresent hela 1 och en halv månad i förväg.

Sen kom jag ut och himlen var så där vacker som den bara kan vara då solen börjar gå ner och utanför stod ett gäng östeuropeiska pojkar och spelade nån fantastisk musik med bl.a. dragspel och nån banjo och jag vet inte varför jag inte bara stannade upp och försökte ta reda på mer. Det grämer mig.

Sen tog jag mig en take away cappucino och bussen hem till sydväst.

På Millennium Bridge.


Tate Modern.


Dags att åka hem.


Torsdag:
Ledig dag. For till Natural History Museum. Var en gång tidigare med Linda och Maria men det var en vecka då alla kids var lediga från skolan och de andra var mest bara intresserade av dinosaurierummet så den gången trängdes vi bara där med alla barn. Tänkte att jag skulle se resten men hann ännu inte bli klar. Så stort. Ett av världens finaste och trevligaste ställen som finns.

Ack denna fantastiska byggnad.


En vänlig icke-levande fågel. Kanske därför den är så sur.



Den syns inte här men blåvalar är ju jävligt stora hörni.



Fredag:
8-1 skift, de bästa. Kall period nu och vi har butiksdörrarna öppna varje dag, året runt så det blir himla kyligt. Att gå omkring ute är okej och rätt uppfriskande då det är där kring 3-7 grader men att vara inne i kall butik är mycket värre.

Solen sken och jag gick hemåt (via matbutiken) och kände mig glad i hågen och tänkte att jag nog ska åka med på en liten finlandssvensk pubträff trots allt. Åt min lunch, tittade lite Modern Family och gick ut på en promenad. Battersea/Wandsworth är perfekt om man bara vill ströva omkring på random gator utan mål. Bara gå omkring och titta på fantastiska engelska hus i olika fina tegel, dörrar och grindar i all världens färger. En del "gårdar" (inte riktigt rätt ord kanske) är perfekta och andra är lite charmigt överväxta med mossa och diverse växter. Lite målfärg som flagnar här och var, nån liten smal gång mellan husen som kanske leder till en spännande bakgård, körsbärsträd som blommar (!), en parkerad vespa, en julgran ingen längre vill ha osv. Myz som Sigge Eklund skulle ha sagt.

Nå då jag kom hem blev jag plötsligt astrött med halvkonstig mage och tanken på att va redo att ta buss till Fleet Street en timme senare kändes som världens mest omöjliga grej. BORDE JU. Är så konstig nu. En del av mig vill bara va hemma och dega medan en annan börjar känna att kanske det får va nog med det nu för ryggen börjar värka på ett sånt sätt den bara kan göra efter att man legat och tittat på film för mycket. Man borde aldrig få ta en paus mitt på dagen om man stiger upp 6:15 för då slår tröttheten emot.

Tror det börjar märkas att min kära Eleonore inte är här längre. Förhoppningsvis kommer hon tillbaka men det var nog efter att hon kom där i slutet av augusti som jag blev hård på att åka ut på nattliga äventyr.

Ugh, känns som att jag måste ut igen och lära känna folk. Fattar inte att det ska behöva vara så trögt. Den där lära-känna-fasen är ju så sjukt jobbig. Allt är lite stelt och trögt. Man vill ju bara att det genast ska va tjohej va kul så man slipper allt det. Som det var med Eleonore! Första kvällen vi träffades så var det så högljutt så vi kunde ändå inte prata så mycket så det blev liksom genast till fest och sen fortsatte det typ så hela hösten.

Lördag:
Jobb i Spits-butiken och sen tog jag min ryggsäck med ombyte, smink och parfym och åkte till Linda för lite vin och öl. Vi bestämde att möta upp en ny vän till mig (oss) som jag messat mycket med men vet inte riktigt vad det betyder. Anyways, vi for till Camden till en trevlig pub med mysig trädgård där han var med sina vänner. Önskade dock att vi skulle ha stannat där för man kunde åtminstone prata och vi har en del lära kännande to do. Linda for hem redan halv 12 men jag och Kevin som han heter åkte vidare till Dalston där han skulle möta upp sin Colombianska vän Julian plus en italienare jag aldrig förstod namnet på. Alltså jag ångrar så bittert att jag inte fotade Julian för han såg så jävla cool ut.Typical East London alternative look. Rakt tjockt hår som stod rakt upp och världens coolaste mustasch med den där lilla uppåtböjen i ändarna! Janå vi köade oss in till någon slags källarklubb. Den där typen där det är mörkt, högljutt och housemusik och allt man egentligen kan göra är att dansa runt med sin öl för det går ändå inte att prata. Och det är ju kul på sitt sätt men skulle ju vara kul att kunna prata lite också eftersom jag är lite fundersam kring saker och ting.

Jag hade varit nära döden av hunger redan några timmar och eftersom kvällen var väldigt spontan och jag aldrig tidigare hade varit i Dalston beslöt jag att avsluta den klockan 2 för att försöka ta mig hem. Satan alltså, kul att vara spontan men då det gäller London och nattbussar och för fattig för taxi då jävlar är det nog bra mycket lättare om man har skrivit ner en lista på bussar och tider de går. Så där som jag gör då jag vet vart jag ska. Nu är det ju så att de där områdena kryllar av folk så det är absolut noll obehagligt, men irriterande så det räcker till då man känner sig fast alldeles för långt bort hemifrån. Sa hejdå åt Kevin och satt sen vid busshållsplatsen utanför klubben och konstaterade att min planerade buss inte skulle komma på hemskt länge. (Hur levde jag utan smartphone?) Tog första bästa som kunde ta mig ner mot Shoreditch, hoppade av där och promenerade vidare mot Liverpool Street station hållet. Gäller alltid att ta rutter man känner från förr. Konstaterade där att nähä igen hade jag just precis missat båda mina bussar och ingen ny på 20-25 min. Tog igen första bästa som jag visste kunde ta mig till central, kollade att den som därifrån kunde ta mig rakt till min dörr skulle gå riktigt snart, sprang och hann precis. Kom hem 03:50 och var hungrig och arg. Men hey, jag for ut åtminstone.

Lite gos med frassin.



Mysig trädgård i Camden.


Fröken som avskyr nattklubbar och house kan ibland överraska sig själv.



Det knäppa är att en av finlandssvenskarna jag träffat en gång eller två här tydligen också hade varit på samma ställe och bor jättenära mig. Hade jag vetat det tidigare hade jag kunnat dela taxi hem med ett helt gäng och inte behövt känna sådan nattbussmisär.


Söndag:
Sov jäkligt skit för nudlarna jag åt efter 4 på natten var inte direkt tillräckligt och sen på morgonen började herr Indien stöka i köket utan vett att stänga dörren som vanligt så han klinkade på där och tittade på nåt indiskt program under tiden. Ville döda honom.

Idag har varit en sällsynt slö dag. Får alltid lite ångest över tröttsöndagar då jag borde vara ute på annat. Typ marknader som bara är öppna på söndagar eller liknande. Men orkar jag inte båda måste jag väl ändå prioritera en utekväll. Har bara degat degat och degat. Borde åka på billig pizza med kollegor i Bethnal Green men det tar en timme med dyr transport dit och de ska mötas först 8 och jag behöver sova ordentligt inatt och måste stiga upp typ 6:15 så nej. Kevin hade kommit hem 6 imorse, verkar vara vanligt för hans del. Kanske den mest icke-trötta och sprättiga 30+ jag känner. Fast jag är känd för att vara sån på jobbet faktiskt men om man bara lämnar hemma från början är det en annan sak. Min deputy säger att i hela hans bekantskap är jag den som bäst hanterar dagen efter på jobbet då jag inte verkar lida det minsta. Beror väl på hur man ser det men jovisst, ganska bra går det.

Så denna vecka kan sammanfattas som lite mer aktiv än den förra men samtidigt en fortsättning på hemmakvällar och en insikt om att jag nog måste ut mera igen, samt att jag behöver en ny Eleonore, en sån som alltid är redo för kalas! Kanske Kevin. Två besök till museum var ju ganska duktigt förstås. Alldeilis för få arbetstimmar, tur att museum är gratis om man skippar specialutställningar. Nästa lön är från perioden jag var hemma över jul så det kommer inte att kännas sådär jättekul.

Klockan är strax efter 7, när får man gå och lägga sig på riktigt?
13.01.2013 kl. 21:10

30/12/12-6/1/13

Inte bara bloggandet lider, även kontakten med familjen mellan varje gång jag är hemma. Mellan visiten på hösten och den över julen var kontakten jag hade med mamma kanske 2-3 mail och några sms. Uselt med andra ord!

Då jag kom tillbaka förra veckan tänkte jag att kanske jag borde införa ett söndagsmail där jag berättar åt familjen hur min vecka har varit. Sen tänkte jag att söndagsblogg är ännu bättre för då kan även ni andra få stackare som vill ta del av min inte alltför händelserika vardag vara med också. Så om det passar mig och jag inte är halvdöd av trötthet eller liknande, så ska jag försöka söndagsblogga om veckan som gått och klistra in några instagramfoton. Jag varnar för tråkig dagboksliknande stil. Vill inte vara alltför detaljerad om mer personliga saker heller.


Förra söndagen:
Lämnade lilla byn på morgonen. Båda flygen var försenade och det tog ovanligt lång tid att få kappsäcken och fick stå både på tunnelbana och buss, så då jag kom hem vid 6-tiden (till ett kallt rum) hade jag varken lust att packa upp, handla mat eller tänka på jobb följande morgon. Till min förtjusning insåg jag dock att min enda flatmate för tillfället (här bodde ett par men de flyttade ut) herr Indier verkade vara borta. Sen då jag gick till butiken och +9 kändes som +20 och jag fick gå i rask takt utan att halka så var jag ändå rätt nöjd med livet. Lika nöjd över att höra alla 'sorry sorry' där i butiken och sen ännu till en typ i kassan som låtsades vara glad att se mig och frågade hur jag mådde och önskade mig trevlig kväll osv. Ah, England tänkte jag då. Ni må vara falska många av gångerna men ni låtsas åtminstone vara hemskt artiga.

Vy från planet. Winter Wonderland i Hyde Park.


Måndag:
Nyårsafton. Jobb 9-5. Kramar från kollegor i butik nummer 1 som hade saknat mig. Hur fint? Ni ska veta att det är så märkligt att prata engelska den där första timmen fastän man inte ens varit borta i 2 veckor. Jag känner hur det låter helt fel och jag låter så himla skandinavisk. Sen flyter det bättre och jag återgår till min halvbrittiska accent och hittar orden igen.

Men det här med nyårsafton hörni. Som jag har hatat i hela mitt liv. Eller kanske inte då jag var liten men ungefär efter tonåren och framåt. Då det är meningen att man ska ut och röja och ha JÄTTEKUL men sen aldrig har. Finklädd och glammig ska man dessutom vara. Så jag tänkte att okej, första nyåret i London och de tjejer jag kanske normalt skulle ha hängt med är inte här, men måste väl försöka fråga kollegor och annat löst folk för man kan väl inte va ensam på nyår i London…? Eller kan man?

Och vet ni jag gjorde det som jag drömt om i så många år, jag bojkottade. Jag hade knappt orkat fråga runt och det fanns en fest jag kunde gå på men alltså jag orkade bara inte. På jobbet kände jag bara hur skönast i världen det skulle vara att bara gå hem till en helt tom lägenhet (hemma i Finland var jag ju aldrig helt ensam och jag behöver sånt ibland) och bara gotta i mig nåt mumsigt och slappa i myskläder och se en film eller två. Det kändes mer och mer som det enda rätta och så blev det. Vid 10 undrade jag om man nu faktiskt måste vara vaken till 12 (dumt nog för normalt sover jag sällan före 12) då jag var så sömnig. Höll nu mig ändå vaken till 12-slaget och tittade ut genom mitt fönster för jag ser nämligen London Eye så jag ser således också fyrverkerierna. Så då log jag ändå för mig själv och tänkte gott nytt år åt världen. Dagen efter tittade jag på BBC iPlayer och såg fyrverkerierna på lite närmare håll och blev lite blödig och känslosam över hur fint det är att jag flyttade utomlands. Dock ändå glad över att jag inte stod där vid Themsen med 250 000 andra människor för 11 minuters fyrverkerier, hur maffiga de än var.

Tisdag:
Nyårsdag. Utan baksmälla eller massiv trötthet. Så nöjd. Solen sken. Frukost i sängen och ut på en liten promenad före jag for till Westfield som är ett stort shoppingcenter i Shepherd's Bush. Tänkte att det här är väl precis rätt dag att kolla in rean då alla andra ligger och mår dåligt. Tidigare hade jag sagt "men vem shoppar nu på nyårsdagen?" då jag inte kunde förstå varför en av mina butiker skulle ha öppet. Tydligen shoppar jag på nyårsdagen. Också en del andra men jag var typ den enda urban outfittern just den dan så det var ganska fridfullt. Min budget var 60 pund och det blev endast 32.50. På kvällen gjorde jag inte mycket. Myste väl hemma bara. Tittade på mumin och sånt. Min nya grej förresten. Mina syskonbarn är hemskt förtjusta i mumin och det är ju även jag men tack vare systersonen Leos adventskalender med muminfigurer insåg jag hur mycket jag har glömt bort så nu ska jag minsann se alla avsnitt av den tecknade serien.

På väg hem från Westfield.


Onsdag:
8-1. Kanske bästa skiftet bara man sover ordentligt. De skiften går så jäkla snabbt och om man är duktig och håller igång efteråt blir det en effektiv dag. Sällan blir ju förstås mina det. For till Wandsworth och träffade Åsa och gick på ett nytt café där vi lunchade sallad som var vänlig för min mage. Sen gjorde jag undan några ärenden och for hem och där tog latheten vid vill jag minnas.

Lunchade på café.



Torsdag:
Jobb 10-7. Var mitt vanliga glada jag som dansade mycket vackert (ibland ofrivilligt framför kunder) ännu strax före stängningsdags. Gick via en bar för att hälsa på min personliga (och franska) bartender som snart flyttar bort men han var icke på plats bakom bardisken så jag måste komma ihåg att göra det innan han åker. Han är hemskt förtjust i mig och jag är inte alls förtjust tillbaka på det sättet men han är en kul typ att prata med och ger mig mycket billiga (ibland gratis) drinkar och öl så det är synd att han åker. Har sagt tusen gånger åt honom att jag tyvärr bara vill ha honom som vän men han ler bara glatt ändå.

Fredag:
Ledig igen. Något jag får vänja mig vid för det blir mycket mindre jobb nu tror jag efter nyår för allas timmar har blivit färre och jag måste kanske tänka om om det fortgår en längre tid. Vill minnas att jag äntligen sov en efterlängtad 10-timmars natt och donade på här hemma innan jag for till South Kensington på fika och lite catch up med Linda där på senare delen av eftermiddagen.

Muriel's Kitchen i South Kensington


Lördag:
Jobbade i den andra butiken, dvs. butiken där jag har mitt kontrakt men där jag jobbar mer sällan och som är mycket längre bort, nämligen i öster. Spitalfields nära trendiga Brick Lane, Shoreditch och allt det där. Bodde ju där innan så därför lämnade jag in CV:n dit. Där stank död mus i väntan på att the mouse guy ska komma och tömma fällorna. Nya hus eller gamla hus, de hittar dit. Utom på 6:e våningen där jag bor. Skönt.

Hade med ombyteskläder ifall det skulle bli utgång efter stängning men det blev inte och det var väldigt skönt måste jag erkänna. Är lite i en sån fas nu känner jag, åtminstone denna vecka. For till Linda som bor i centrala London för att hälsa på deras huskatt. De har massiva problem med möss i huset nämligen. Jag dog ju lite för det går nämligen inte en endaste vecka utan att jag tänker på avsaknaden av katter i mitt liv. Det är en sådan tomhet att komma hem till mamma och pappa utan någon katt i huset. Att få gosa med en liten fin en som ännu inte är vuxen var ju alldeles hemskt trevligt men också lite tortyr. Nåja, slutade med att jag bara hängde hos Linda, drack 2 öl och gäspade lite. Sen lyckades jag virra bort mig lite på väg till bussen för jag är så hemskt hemskt dålig på turistdelen av stan. Orkar så sällan vara där.

Frassin




Söndag:
Idag. Igen en nästan 10-timmars natt och dona hemma, sortera skrotlåta etc. Sen tog jag en 40 minuters promenad via Clapham Common parken och mötte upp Catti i Clapham North där vi åt sen lunch/tidig middag och pratade om senaste nytt. Mycket gemytligt. Sen tog jag bussen hem och här sitter jag nu och det återstår bara några timmar av denna vecka. Ska ägna dem åt disk, dusch, lite podcast och sådant.

Clapham Common var som vilken söndag som helst fylld av barnfamiljer, kärlekspar och hundägare men tittade man uppåt var det lite Sleepy Hollow över det hela.


Denna vecka har med andra ord varit mycket lugn och stillsam, jag har känt mig avslappnad, försökt sova ordentligt, inte dricka sprit, hänga med tjejkompisar, messa med pojke, se film och serier och mumin, jobb och inte mycket mer än så.

Låt oss nu hoppas att vi hörs igen om en vecka!
06.01.2013 kl. 22:18

Pysselsugen.

Ojoj. som jag tidigare nämnt blev jag totalt ointresserad av bloggar då jag bytte land. Och pyssel. Eller kanske inte ointresserad men det blir liksom inte av att vara kreativ*. Det är så annorlunda att bo i ful lägenhet man delar med ointressant folk och bara ha ett ynkligt rum och sen ännu inte ha tålamod att va hemma särskilt ofta. Nåja, för några minuter sen gick jag in på Hannas blogg som jag inte besökt på gud vet hur många månader och jag fick alldeles ont i magen. Den är så sjukt fin och inspirerande och Hanna gör så himla fint pyssel i sitt fina hem att jag på en gång kände stort hat till mitt röda rum och att alla mina fina koppar och prylar och pysselsaker ligger nerpackade i lådor här hemma i Finland. Jag kan varken börja släpa till London eller köpa massa nytt där för det är trångt som det är i mitt lilla rum. Och i kappsäcken. Men borde jag månne ta och rota fram lite fint papper och sånt innan jag åker tillbaka på söndag morgon ändå. Bara lite. I och för sig tog jag dit garn och virknålar förra gången men har inte rört dem ännu.

Fast kanske kunde jag ta och göra en mobil av tidningspapper och tråd för det har jag ju till och med där.


*Till farmors stora förtret. Jag skulle ju behöva "få disajn na" som jag är utbildad till. Tyvärr fammo, inte så intresserad av sånt just nu.
27.12.2012 kl. 22:03

Detta land.

Finland är lite kallt men det är okej för husen är varma.
GOD JUL!



23.12.2012 kl. 12:19

Snart hemma.

Jag har ju i stort sett inte uppdaterat bloggen sen jag senast var hemma och nu är det dags att åka igen. Imorgon på dagen måste väskan vara packad och allt under kontroll före ett sista arbetsskift 2:30-8:30 och sen hem och slumra några timmar om det går för 04:01 går buss ett av två som tar mig till Heathrow denna omöjliga tid på dygnet att resa då inte ens tunnelbanan är i bruk. 07:30 går första planet och det får allt lov att gå smidigt för jag har bara ynka 40 minuter i Helsingfors innan följande plan ska ta mig till Vasa. Kommer att vara sjukt nervös och på helspänn. Har checkat in så att jag har en sån plats att jag bara kan rusa av planet från London men om det är så att jag måste på en sån där helvetes slö buss så dör jag för då går 20 minuter till det. Buhuu dom kommer att ropa mitt namn och så missar jag planet. Svetten.

Jag har hört att ni har minusgrader och snö därhemma, ska det nu va alldeles nödvändigt?

H: Hon som gillar gårdagens +9 och solsken bra mycket bättre. Herregyy saker orkar ännu blomma.


Ps. Lovar att gilla snö åtminstone 2 dagar. Eller fram tills första bilturen åtminstone. Sen får de va nog! Det kan ju helt enkelt inte vara tänkt att jag ska vara finländare. He gaar int.
18.12.2012 kl. 01:49

Lånar en lista av Smulis. *uppdaterad*

Alltså dessa fjantiga listor som jag bara har lust att fylla i precis då jag inte borde. Och sen dessutom har mage att publicera på Londonbloggen där de nu knappast alls hör hemma. Fast å andra sidan är London så mycket min vardag det bara kan bli nu faktiskt. Here we go.

Vem?
Vem sov hos dig senast? Oj..säkert Linda. Eller möjligen en typ på S. Tror dock Linda.
Vem pussade du sist? - Mr. Riddle

Vem tror du tänker på dig just nu? Tja, knappast nån alls. Om inte personen som ska mejla mig sitter och funderar på saker att skriva förstås. Eller om någon kollega funderar på vem dom jobbar med imorgon för det brukar jag göra ibland. Imorgon jobbar ingen med mig dock för jag är ledig. Hurra!

Vem skulle du ta med dig på en utlandsresa? Alltså jag vet inte. Skulle kunna va sjukt kul att samla ihop de bästa personerna jag lärt känna här i London till ett enda stort gäng. Fast då känner ju typ ingen varann så det blir nog konstigt. Åtminstone världens bästa deputy måste med.

Vem skrev ditt 5:e inkomna sms? Knepigt att räkna ut 5:e inkomna på en iPhone där sms:en inte radar upp sig som på en gammal nokia typ. Plus whatsapp som jag räknar med också. Men...borde vara av tidigare nämnda deputy som ville ha bilder från gårdagens julfest: "Thank you hipstar x" (Hipstaaar är något vi kallar varann. Orka förklara. Och x är ju världens bästa sätt av avsluta sms eller vad som helst. Ska införa till mina icke Engelska vänner. Roger har redan fått vänja sig.)

Vem har du senast ringt? Bytte nummer med kollega så ringde en signal, räknas det?

Vem kommer du aldrig att förlåta? För sånt svarar man på här. Vet dock inte om det finns någon sådan människa.


Vad?
Vad får dig att bli rädd? Gud, borde ju inte vara en svår fråga men nu kändes den ändå jättesvår. Tror jag lever i nån naiv bubbla av inget farligt. Ni vet det finns alltid tusen saker man är rädd för men om man i en viss fas aldrig känner av de rädslorna typ den veckan, månaden eller i den stunden av livet så "finns de inte" kanske.

Vad gjorde du i helgen? Jobbade till 7.30 fredag kväll och började jobba 8.30 lördag morgon så inte mycket då. Sen efter jobbet lördag gjorde jag väl ditten och datten. Sen for jag till Shoreditch för utekväll men sen blev allt supermärkligt som jag inte kan skriva här och sen..ja..sen var det söndag förmiddag och trött och allt sånt och inte mycket mer med den dagen.

Vad skulle du göra om du fick reda på att en av dina närmaste plötsligt inte lever?  Kan inte föreställa mig den chocken.

Vad har du på dig just nu? Pyjamas.

Vad tänker du på just nu? Helgen för att jag blev påmind.

Vad för mobiltelefon har du?  iPhone 4s

Vad är det för färg på din vänsta strumpa? Barfota ju.


Är?
Är du snygg?  Nå nej. Har så sjuka komplex för min hy så jag kan bara inte se något annat.

Är du brunett? Ja och himla nöjd så. Egen färg å allt.

Är du orolig för något just nu? Nå jag orkar inte riktigt oroa mig någon längre stund men tidigare idag var jag kanske lite bekymrad över att ha inhandlat noll julklappar.

Är du lycklig? Jag hoppas det?

Är det snyggt med rosa strumpor? Vetcha he.

Är du kär? - Nej. Tänk singel ett år utan att ha varit galet betuttad i någon speciell. Det är unikt i mitt liv.

Är du oskuld? - Nå gissa.

Är du mysig? Säkert.

Är det snyggt att vara riiiktigt smal? Och vad betyder det? Så där megasmal att alla ben syns och låren inte ens är nära att snudda i varann? Isåfall nej.

Är du ensam just nu? Ja. Till och med helt ensam i lägenheten. Skönt.

Är det soligt ute? Nå klockan är 20 före 1 så nej men vi har haft så jäkla soligt här på sistone. Minns ej vad ett paraply är.


Har?
Har du någonsin ljugit för en vän? Säkert nån liten vitis men är så sjukt obekväm med ljug.

Har du blivit sviken av en vän förut? Jo.


Har du plattat håret någongång? Jo, men helt onödigt då man har världens plattaste hår från förr.

Har du något husdjur?  Inte med mig här så jag säger nej.

Har du gått ner i vikt förut?  Då jag fltyttade hit rasade allt av mig och jag återgick till min naturliga kroppsform av noll form.

Har du hål i naveln? Ja.

Har blåa ögon? Blågröna.

Har du varit i Asien? Näij.


Hörni jag måste fortsätta imorgon. För trött för att leva nu. 

Edit. Ny dag, ny energi. Vi fortsätter:

Vill?


Vill du ha breda höfter? Ja alltså jag har icke-existerande pojkhöfter så ja tack!


Vill du vara smalare? Inte smalare men mer tonad kanske. Just nu är det mest skinn, ben och några vobbliga delar och inget är liksom nånting alls. Tanig pojke fast flicka typ. Tråkigt.


Vill du ha en hund? Har aldrig velat ha en hund tror jag. Fast lite drömmer jag ändå om en tax. En sån med lite längre päls. 


Vill du att det ska vara soligt nu?  Faktiskt väldigt soligt här om dagarna men är kallt och jag jobbar mest under soltimmarna så det är nu som det är.


Vill du vara singel? Jag påstår mig vilja vara det ännu en tid men någon tror annat. Kan dock inte tänka mig att ha en pojkvän i mitt liv nu. Inte en sån man måste umgås med hela tiden, haha.


Vill du sova just nu?
Borde om några timmar för jag måste stiga upp halv 7 imorgon men måste verkligen försöka städa lite i rummet innan läggdags.

Kan?


Kan du cykla fort? Knappast. Har ju inga muskler så jag dör nog.

Kan du sminka snyggt?  Hahahahah. Nej. Vet knappt hur man använder mascara.

Kan du springa långt? Hahahahaha igen. Alltså ni förstår inte hur dålig min kondis är då det kommer till att springa. Ge mig 200 meter typ och jag vill ge dö.

Kan du vara utan godis och andra onyttigheter i mer än en vecka? Nå jag har aldrig känt något behov av att prova så jag vet inte. Om jag verkligen bestämmer mig kanske? Men känner att jag inte vill hålla på med sånt. Blir bara less på sånt folk.

Kan du bita dig i tån? Nå klart.

Kan du vara sparsam med pengar? Har blivit bättre. Men ibland går det bara inte.

Kan du vara utan sex tills du är gift? 1.Alldeles för sent. 2.Vill ju inte gifta mig.
 

Hur?


Hur vill du ha det i ditt rum? Vet faktiskt inte längre. Personligt. Många detaljer och random prylar. Inte för stelt och minimalistiskt.

Hur vill du bo? Vet inte längre vad jag vill då det kommer till hem, inredning och sånt. Har totalt tappat det. Blir väl så av att bo i ett enda litet rum och sen dela resten av sjabbig lägenhet.

Hur är ditt drömjobb? Känner mig så utan ambitioner nu då jag inte kan svara på nånting. Om jag visste om mitt drömjobb skulle jag försöka ta mig dit och inte lalla runt i butiker. Jestas de vill till och med träna upp mig till en så kallad "lead" men jag vill typ inte tacka ja för att jag inte vill lämna inom retail, samtidigt som jag inte heller kan tänka mig att sluta så det blir ju lite svårt då. Högre lön ja tack, men mera ansvar nej tack. Men ett jobb där jag får va lite kreativ men som nog kanske inte enbart kräver det. Äh, alldeles för lättsam just nu.

Hur ska en drömkille/tjej vara för dig? Snäll men inte för megamesig. Måste vara rolig så att jag skrattar typ jämt. Ibland måste jag få vara ifred och det accepterar han. Om vi nu helt får fantisera ihop så varför inte nån fin liten indiekille med tjockt och halvlockigt brunt hår dit han gärna får sätta en hatt. Nördig och lite barnslig och inte nån jävla vuxen typ. Vi måste kunna spela tv-spel tillsammans. Typ lite så.

Hur vill du att en kille/tjej ska visa intresse för dig? Nå visa intresse för det första, haha. Jag vet inte. Bara vara sig själv på ett cute sätt och inte vara rädd och fundera för mycket på vad han borde eller inte borde säga eller göra för då blir jag likadan och det är alldeles för jobbigt. Nu har jag väldigt svårt att ta komplimanger men han måste nog ändå smöra (ärligt då) lite fastän jag blir generad.

Hur många solglasögon äger du? Några men inga vettiga.


Hur länge ska du vara vaken idag? Officiellt borde jag sova halv 11 men tror ju inte att det händer.

Ska?


Ska du sova snart? Nej, skulle ju städa lite som sagt. Har inga lakan i sängen nu ens.

Ska du utomlands i år? Alltså då man hela tiden bor "utomlands" så blir alla resor dom som tar en hem till familjen i Finland. Känns lite sorligt att jag inte reser någonsin.

Ska du ha något svart på dig imorgon? Nå där jag jobbar så finns inget svart alls och det jag har på mig efter jobbet är troligen inte svart. Kanske om jag tar stora svarta jackan.

Ska man ha blåa eller bruna ögon som tjej? Ska ha och ska ha, jag bryr nu mig inte så noga i vad tjejer har för ögonfärg. Tror dock att jag ändå någonstans föredrar ljusare ögon på tjejer. Konstigt då jag så lätt lockas till brunögda pojkar dock?!

Ska man va lång eller kort när man är kille? Nå va nu helst lite längre än mig så är jag nöjd. Dock är engelska pojkar hemskt korta så om jag och mina 168 cm har lite klack känner jag mig faktiskt onödigt lång i detta land.

Ska du duscha i morgon? På kvällen ja.


Ska du köpa något i veckan? MÅSTE köpa julklappar. 


Favoritlåt just nu? Ugh, har lite svårt med musik nu och allt känns gammalt.

 

 

12.12.2012 kl. 02:44

Jenny vill ha, del 3.

5. Fragrance diffuser.

Vet inte alls vad det kallas på svenska men har sett ordet diffuser här. Det är alltså en flaska med nån olja som luktar gott och så stoppar man man i de där trästickorna och så sugs lukten ut i rummet. Typ så. Brukar finnas i mysiga små presentbutiker där det alltid luktar gott ni vet.



6. Parfym.
DKNY Be Delicious Intense
09.12.2012 kl. 22:40

Jenny vill ha, del 2.

4. Vintriga svarta skor. Med andra ord en utflykt till Vasa med mamma för att hitta lämpliga skor av märket Vagabond eller Bianco troligtvis. För de är alltid bäst. Gärna snöriga kängor, typ så här. Lider stor brist av skor denna årstid nämligen.

07.12.2012 kl. 23:45

Jenny vill ha, del 1.

Hej människor som vill ge mig julklappar. Lite sent ute, jag vet. Och lite svårt. Finns massor i denna värld jag vill ha inser jag då jag väl går runt och tittar i butiker här i London men det är här.

1. En kånken. Hur många år har jag inte velat ha en kånken? Färgval är outhärdligt men jag känner att OX RED KANKEN CLASSIC är just min.


Finns bla. på http://www.ilovemykanken.com/ med 10% rabatt. Gratis leverans. Men säkert i tusen butiker också?! Wasa Sport och Kurres i Vasa är återförsäljare men mer än så vet jag icke.

2. Smyckesställning.


Den här varianten brukar finnas lite överallt, speciellt i mysiga små inredningsbutiker. Finns också hysteriska varianter men jag gillar bäst den här typen som bara är simpel rakt upp och ner. Inget extra krusidullande.

3. Öronmuffar

Ett par fina öronmuffar vore ju fint. Svart, marinblå, grå, eller vinröd kanske.


Jag återkommer.
05.12.2012 kl. 02:00

Försöker åtminstone.

Gröt och ägg till frukost. En sällan skådad tristess i min mun.
31.10.2012 kl. 13:47

Prinsessan i röda rummet.

Då jag tyr mig till bloggen måste det vara ett tecken på tristess. Jag sitter i detta nu och känner mig lite som en fånge i mitt eget rum. Vi har haft så jäkla mycket problem i lägenheten nu och idag vaknade jag plötsligt av borrljud i väggar. De asiatiska elektrikerna är tillbaka. (De som finns på min Facebook har hört om dem förrut.) Jag hade förvisso planerat att sova tills jag vaknade naturligt på min lediga dag och halv 11 är mer än tillräckligt, men nu vågar jag liksom inte gå ut. Jag orkar inte plötsligt stövla ut i pyjamas och troligen skrämma livet ur dem och sen hoppas på att jag kan gå på toaletten i fred. För det kan jag högst troligen inte då det är just där inne vårt nyaste problem ligger, nämligen duschen. Då man bor i min lägenhet lever man nämligen alltid drömmen. Men den är okej ändå.

Annars då? Jo tack, jag skrattar och är glad mest jämt. Vissa stunder av sämre humör förstås, som nu då kaffehuvudvärken börjar smyga sig på, men överlag är de ganska få bara jag slipper vara hemma en längre stund. Jag antar att jag har mycket jag borde komma fram till och många beslut att ta, men vet ni efter alla år av må skit och deppig jävelskap så är jag innerst inne ganska nöjd med att bara lalla omkring och inte ta något på särskilt stort allvar just nu. Visst, jag borde söka ett jobb där jag får bättre inkomst. Visst, att jobba inom retail är verkligen inte min dröm men alltså tänk vad jag har lärt mig och hur jag har utvecklats under ett års tid tack vare retail. Dessutom har jag nu fått veta att jag tydligen gör ett bra jobb också.

Så ja. Det är jobb och sen fest och sen springa på bio och sen springa på kaffe eller mat med vänner eller kanske möta upp någon pojke eller ta en promenad eller vara helt jävla död av sömnbrist mellan varven eller gå på car boot sale och köpa lampa för 5 pund eller se en film eller vad som helst. Inget som kräver särskilt mycket men som på det stora hela faktiskt är precis vad som passar mig just nu. Jag borde bara lära mig att skita i att folk där ute kanske undrar när jag ska skärpa mig och när jag ska bli 27 år på riktigt och inte 18. Jag vet förstås inte om det finns sådana människor eller om jag bara tror att de finns men de brukar nog finnas där. Alltid.

Men då tänker jag så här: Jag är typ den gladaste människan i mina två butiker. Den som skrattar mest och dansar glädjedanser mest. Då kan det inte vara helt jävla fel. En liten stund till bara. Sen ska jag bli vuxen.






























23.10.2012 kl. 13:20

Då man inte ens är två men kung ändå.

Nu är jag tillbaka i London..och tittar på två videoklipp jag spelade in med telefonen och gapflabbar åt systersonen Leo. Om och om igen. Och så skrattar jag lite till. Virvelvinden med mycket att säga är han.

Gött att va hem-hemma och gött att vara tillbaka. Två likvärdiga världar. Imorgon är jag ännu ledig och ska städa rummet, packa upp och på kvällen dinera med Catti och preppa inför onsdag kväll. Då händer något som gör mig nervös och fnissig på samma gång.

Men först sova, gäller att ta tillvara på tidsskillnaden åtminstone en kväll. Att lägga sig före 11 låter nämligen himla bra på pappret.

Baa-baa!*

*fras som kan användas då man skiljs åt från när och kär. Härstammar från engelskans bye bye.

08.10.2012 kl. 00:54