The Isle of Arran

Förrförra helgen gjorde vi en liten weekend trip. Min 30-årsdag inföll söndagen 26 april och jag hade länge fasat för denna helg. Ville inte ha något rabalder och ångestfylld kväll med människor men ville heller inte gömma mig i lägenheten. Så fredagen samma helg lyckades vi äntligen ta tag i det och bestämde oss för Arran, bokade ett rum och packade väskan.

Arran är en ö väster om Glasgow på 432 kvadrarkilometer och cirka 4600 människor bor där. Och vad som kändes som en miljon får. Det är en ö som ibland kallas för Skottland i miniatyr för att den har all sorts landskap på en och samma gång. Vikingar var här och härjade för längesen också.

Väckning 05:30 på lördag morgon och iväg till tågstationen, 07:00 tåg till Glasgow, byta och vidare till Ardrossan Harbour och en 50 minuters färja över. Vi var framme cirka 10:40.

Problemet då vi skulle bestämma plats att åka till var vädret eftersom ingen plats i hela Skottland eller England verkade lova massor av solsken just denna helg. Arran är heller inte känt för att ha det bästa av väder men vet ni vi hade ändå jäkligt tur tycker jag. Speciellt lördagen var fantastisk.

Efter att ha dumpat våra grejer i vår lilla guest lodge i Brodick försökte vi förstå oss på busstidtabellen och åkte via Lamlash till Whiting Bay där vi promenade längs havet.

Hittade svenska pepparkakor i en liten butik!

Första målet var ett vattenfall, men först behövde Adam känna på vattnet och fundera huruvida ett nakenbad vore möjligt.

Det tog en stund.

Efter vattenfallet promenerade vi tillbaka till Whiting Bay genom fin skog.

Sen bussade vi upp och ner längs backarna från östra sidan av ön, via södra och till den västra. Och det var så otroligt jävla vackert. Och får och lammungar precis överallt. Kolla den nyfikna svarta till höger!

Efter att busschaffisen släppt av oss mitt på vägen traskade vi genom en fårfarm ut till hedarna och de stående stencirklarna från bronsåldern.

Jag tyckte nästan pikulite att det var som att vara Russel Crowe i den där scenen från Gladiator.

Sen mera traskande (nu började jag bli riktigt trött) tillbaka till en skog och upp längs en kulle och en stark västvind som började slå emot och ännu mera vackert landskap. Och en och annan fasan. De var överallt.

Grottor!

Alltså den promenaden från grottorna tillbaka till bebyggelse (Blackwaterfoot) efter en lång dags promenerande på ojämnt underlag upp och ner och inte direkt vandringskängor var som döden. Jag trodde aldrig vi skulle komma fram. När jag slängde mig upp och ner på en grässlätt såg Adam att jag hade lyckats få sönder mina byxor. Inte konstigt med tanke på att det är de enda jävlarna som passar mig nuförtiden. En är ju inte mager längre.

Efter en vilopaus i pub i väntan på buss och sen buss rakt över ön tillbaka till Brodick hittade vi en restaurang och åt jättegod fisk och var slitna. Jag var redo för en lång skön dusch och hotellsäng.

På söndag vaknade jag upp och blev påmind om att det var min födelsedag, ugh. Denna morgon tog vi det rätt lugnt och ingen stress. Megafrukost ingick i priset samt fin utsikt. Jag fick familjehälsningar hemifrån och allt var glatt!

Sen ut till vad vi visste var en dag av både regn och sol. Vi bestämde att det var dagen då vi skulle hänga kring Brodick.

Adam var till Arran många gånger som barn med sin mamma och hon har tydligen fått stå i regn många gånger då han har spelat minigolf så det var naturligtvis viktigt att vi spelade. Inte mig emot.

Efter cirka 10-15 minuters regn och en visit till chokladshoppen där de gör sin egen jättegoda chocklad gick vi ner till vattnet och drack lite bubbel där kring halv 2 som är den tid jag föddes.

Den gjorde oss lite fnissiga när vi gick till det trevliga lilla museet.

Under en liten regnskur tog vi en smakbit och te i museets café och sen promenera vidare längs de lokala produktionerna på ön.

Vidare upp mot slottet genom slottsträdgården.

Dela en öl.

Efter det så blev det lite lidande. Plötsligt började min häl göra jätteont. Akilles. Vi gick längs stranden tillbaka til guest lodgen men det tog evigheter och jag hade ont. Förstod inte vad som hade hänt.

Adam kilade iväg till butiken och jag haltade upp längs backen och satte mig i gungan och väntade.

Och blev överraskad med champagne före middag.

Sen åt vi middag, fisk både till förrätt och huvudrätt. Herregud jag äter ju knappt fisk, vet inte vad som hände denna helg. Måste vara havsluft och bli 30.

På måndag morgon tog vi farväl av frukostutsikten, packade ihop och sa hejdå till den jättetrevliga guest lodgen.

Vi spelade ett till parti minigolf och jag koncentrerade mig lite mera denna gång.

Min häl gjorde världsont och jag var nervös för att det var akillessenan. Dessutom skulle det regna stor del av dagen så vi tog det lugnt och bussade mest. Först upp till Lochranza och slottsruinen där. Mycket fint.

I väntan på ny buss och medan regnet öste ner hade vi det mysigt i hotellpuben helt ensamma där vi åt drack och spelade spel. Jag vann. Äntligen.

Sen såg jag resten av kustremsan (hade bara nordvästra delen kvar) genom ett regnigt bussfönster och tillbaka till Brodick där vi skulle ta färjan tillbaka. Bunkrade upp med nästan gratis sällskapsspel i en loppis. Solen och regnbågen kom fram och vi sa hejdå och det var nästan lite trist.

Väl tillbaka i Edinburgh den kvällen fick jag en present och vi åt take away för att avsluta världens trevligaste 3 dagar på bästa sätt.

07.05.2015 kl. 13:42

Jobbsökarskit.

Hur går det med jobbsökandet kanske ni undrar? Tja, sisådär. Förra veckan gick jag ett steg vidare för en betald praktikplats och fick en brief att göra så satt en hel dag och gjorde design för den. Var kanske inte det mest motiverade kan jag ärligt säga. Dels för att det inte ens var i Edinburgh utan i Stirling men tänkte att 3 månader pendla på tåg måste ju gå. Sen var det inte riktigt min grej och företaget kändes inte så hemskt seriöst. Till och med Adam var förvånansvärt nog lite "ääh slösa inte tid på det där nu, skit i det" men jag kämpade i alla fall och insåg hur mycket av Adobe programmen jag glömt och hur usel jag kände mig och utan motivation och totalt "uääääh varför försöker jag ens då jag är så skit" osv. Så inte så konstigt att jag inte kom vidare på intervju då. Fast nu denna vecka har jag hittat något jag verkligen vill ha och känner att jag har en annan motivation för det och också hur Adam inte vill att jag ska för snabbt skicka iväg ansökan för han verkar också tro på det.

Jag har dock bestämt att jag ska hitta något deltid i butik nu snarast medan jag fortsätter sökandet. Så denna vecka har jag skickat iväg en del ansökningar till klädbutiker och en typ present/kort/stationery-butik som jag gillar.

Imorgon har jag en intervju för ett jobb jag inte ens vill ha, haha. Skickade mest ansökan bara för att ha något att fylla i på aktivitetslistan för arbetsbyrån men managern ringde genast. Det är bara några timmar per vecka, typ 1-2 dagar, så får jag det har jag ändå rätt till understöd tror jag samt tid att fortsätta sökandet. Men ni vet, en sån skitroll med få timmar för typ studeranden men något att göra och lite extra pengar. Jag tolkar det dock som att de behöver någon snarast då hon ringde så snabbt och ville intervjua så kanske det inte gör något att jag känner mig osäker och oförberedd.

Problemet är att det är en lite för fin och dyr och moderiktig butik för min smak, French Connection som jag aldrig ens besökt ens en gång, så jag är ganska osäker på vilken typ av frågor jag kommer att få imorgon samt hur jag ska klä mig. Mina billiga loppiskläder passar inte riktigt in. Det är dessutom säkert bara helgjobb. Ja ni hör att jag inte riktigt är motiverad. Annat vore det om det var Oliver Bonas.

Ofta så saknar jag butiksjobb och gratis kläder eller bra rabatt och möta människor men nu då jag tänker efter så känns det mest asjobbigt bara tanken. Åtminstone just där. Trivs nog mycket bättre i lite hemtrevligare och billigare miljö. Nåja, en intervju är en intervju. Bra träning för jag behöver lite träning. En dag kanske jag slipper på intervju för en grafisk design roll och då vore det dumt att inte ha varit på intervju på hemskt länge för jag är nämligen SÅ dålig på dem. Hittar inga ord alls och min hjärna blir helt tom.

Vad är trendigt just nu förresten? Det var en person som fått en sån fråga där och jag bryr ju mig noll om trender och har varit totalt borta från butiker och shopping på mer än ett halvår så jag har noll koll. Vet heller inte något om French Connection överhuvudtaget, gör ni? Dyrt verkar det. 70% rabatt kanske inte ens gör att jag har råd ändå?

 

30.04.2015 kl. 22:17

En eftermiddag i Dunkeld

Här kommer lite bilder från förra veckans onsdag då vi tog tåget till den lilla orten Dunkeld och det närliggande området som ligger i Perthshire. Scotrail delade ut gratis tågbiljetter till värdet av 1 miljon pund om jag inte minns fel så resan var helt gratis och vi lyckades pricka in en riktigt varm och solig t-shirtsdag. Jag hade inte ens förstått att Adam hade lyckats få tag i biljetter eller vart vi ens skulle så det hela kändes som ett roligt spontant äventyr en vanlig onsdag. Adam hade dessutom en vecka av möjlig så kallad 'jury duty' så jag hade inte alls räknat med att vi skulle någonstans men han behövdes inte den dagen och lyckades få ledigt från jobbet. Som vanligt får ni endast iPhone-foton.

Första gången jag tog tåget över Forth Bridge!

Först en liten promenad från Dunkeld-Birnham tågstation och vidare över bron och floden som delar det lilla samhället.

Mysiga små hus och fin skyltning.

En gammal stenkatedral vid floden har de också.

Vi låg i gräset vid floden nedanför katedralen en stund och det var så jäkla varmt och skönt. Vi traskade tillbaka för att köpa god lunch och ner till floden igen för att äta där vi fick sällskap av ett gäng gräsänder. (Gräsand är förresten ett av de första orden A lärde sig på svenska.) De var nästan dagens höjdpunkt! Ett gäng fåglar som kommer traskandes och kvackandes och nästan diskuterar med oss för att sen lägga sig ner och vila bredvid oss sådär bara. Var nästan svårt att lämna dem. Speciellt den ena som lade sig ner precis bredvid Adam för att slumra lite och sen följde efter oss en bit då vi gick.

Sen en rätt lång promenad till The Hermitage och en jättevacker skog längs en flod. Kändes stundtals nästan lite som en Lord of the Rings värld.

Då det var dags att ta tåget tillbaka önskade jag nästan att vi kunde ta in på hotell och stanna lite till.

De vackra skotska vyerna utanför tågfönstret gjorde att det kändes helt okej att åka ändå. Resan är förresten cirka 1.5 timme från Waverley stationen i Edinburgh.

Lite trist att avsluta fin dag med trist snabb middag i stökig lägenhet tyckte vi så vi utnyttjade några rabattkuponger vi hade och åt pizza och drack vin istället. Bra dag!

28.04.2015 kl. 19:47

Slott, picknickar, gin och annat kul.

Jag hoppas ni är okej med att bloggen är helt rakt upp och ner detta-har-jag-gjort-sen-senast. Det är allt ni får so here it goes.

Jag har köpt en massa broderigarn. (Töntig start på inlägget, jag vet.) För hittills okända kreativa planer. Normalt brukar inte ens loppisar sälja dem billigt så för £15 st slog jag till både en och två dagar. Har två broderiböcker i min ägo som ska komma i användning någon gång.

Adams tvättmaskin är sönder och han verkar inte vilja skynda på med att ringa en reparatör så förra helgen besökte jag min första..eh..heter det tvättomat på svenska? Nä det låter ju inte klokt. Men ni fattar. Det var som att vara på tv på 90-talet. Typ Seinfeld.

Vi picknickade i strålande varm sol i Botaniska trädgården. Älskar det stället. Vår alltså<3

Och så satt vi i Inverleith Park och tittade på Edinburgh med en grupp vänner. Jag var mest trött, sur och magknipig men det fick gå ändå med den fina utsikten! Slottet ser man vart än man går nästan.

Slottet lite närmare på väg hem.

På söndag mötte jag upp Nicola och gick på en Mini Maker Faire. Som en blandning av vetenskap och hantverk typ. Det var kul. Förutom att min hals gjorde ont och har mer eller mindre gjort sen dess. Hatar att vara nästan förkyld.

Samtidigt fick jag också möjlighet att upptäcka Summerhall. Oerhört trevlig byggnad. Var en gång i tiden veterinärskola och det kan man se på vissa ställen. (Jag dagdrömde lite om studerande i vita rockar på 60-talet omgivna av betong och mintgröna detaljer.) Nu fungerar det som någon slags kulturell mötesplats om jag förstått saken rätt. Finns även café och pub. Samt ett litet gin-distilleri som vi besökte. En oväntad men trevlig liten rundtur av de två rummen och smakprov. Håller på att lära mig att dricka gin rent förresten. Här fanns de gamla burarna för de skadade djuren kvar också. Tyckte om produktens branding. Och smak!

Ett litet bryggeri finns där också men dit gick vi inte. Tyckte dock om färgerna kring deras 'keg wash'.

Hittade förresten en jättefin lägenhet någon av dessa dagar. En sån där Jennydröm med trägolv och inbyggda hyllsystem och de gamla öppna spisarna kvar och typiskt gammal Edinburgh lägenhet i gammalt stenhus. Men endast visningar nu på söndag på min 30-årsdag (iiiik) så kan inte se den för jag är inte här då. Så ledsamt.

Hursomhelst. På måndag skickade jag jobbsökningar och sånt trist. Eller det gör jag mest varje dag men gjorde tydligen inget roligt alls på måndag.

Tisdag! Igen en megafin varm dag. Adam jobbade så efter att jag stökat undan jobbsökningen for jag igen till botaniska trädgården där det var så himla vackert.

Jag lunchade, läste bok, tittade på barn som just lärt sig gå som jagade ekorrar samt gick runt och fotade. Hittade en liten släng av Finland med vitsippor.

Sen promenerade jag till Adams pub. Vilket var uppförsbacke hela jävla vägen och jättevarmt. Gick till parken med honom och Gordon samt Gordons svenska flickvän Emma. De drack öl. Jag hade magbekymmer och huvudvärk. SOM VANLIGT. Sen hem till dem för att äntligen hämta resten av mina saker. Allt åkte ju dit då jag skickade iväg mitt flyttlass och för en månad sen flyttade vi hälften och nu lyckades vi med det sista. Vår vän John lånade sin systers bil båda gångerna. Stor familjebil. Det är så bra här! Folk har stora lägenheter och bilar och man kan gå mest överallt och faktiskt komma någonstans då staden inte är så hemskt stor och man bara spontant går till parken tillsammans.

Så det var tisdag. Tror jag stannar där och fortsätter en annan gång. Onsdagen som vi börjar med nästa gång var en rätt så jäkla bra dag! Imorgon åker vi på en liten weekendtrip tydligen som vi 'planerat' nu så här i sista stund.

Häj häj.

24.04.2015 kl. 19:35

Söka jobb är lagom roligt.

Minns ni förra veckans gubbe på arbetsbyrån som inte frågade någonting alls? Denna veckas var inte mycket bättre. Han var förvisso rolig, han härmade sin mamma och jag skrattade och han var snäppet mer hjälpsam. Å andra sidan en hemskt negativ man som troligen försökte dölja sitt hat till livet genom humor. Tror han var rent ut sagt ärlig då han sa att allt är skit. Och han kallade mig gammal på mina 29 år (En vecka innan min 30-årsdag och angsten jag lider av, bra tajming) och mer eller mindre sa att jag inte kommer att hitta något jobb i grafisk design. Gah.

Visserligen känns det lite så men HAN SKA JU VARA DÄR FÖR ATT HJÄLPA. Känns lite som att jag aldrig kommer att hitta något i lilla Edinburgh utan erfarenhet. Alltid denna erfarenhet. Och snart utexamineras alla studeranden här också.

Nåja, ska försöka att inte bli nedstämd över det. Ska envist försöka ännu men också börja titta runt efter deltids butiksjobb under tiden jag söker något mer kreativt. Synd att det bara finns en ynka liten Oliver Bonas i denna stad för jag saknar dem massor och skulle säkert lätt få jobb med dem om bara en ledig plats för mig fanns. Jag har dock gett CV så man vet ju aldrig.

 

17.04.2015 kl. 16:29

The Mother!

Inga stora äventyr denna vecka. Jobbsökning, promenader, konstutställningar, museum, fajitas och Game of Thrones premiär samt en massa läsning och dokumentärer om Titanic. Vet ej varför.

Igår några spontandrinkar på Adams pub (ÄLSKAR hur det går att träffa folk helt spontant här i jämförelse med London där det krävs så himla mycket planering och restid för sånt) innan han och jag var på middag med hans mamma, hennes nya man och deras hund i en trevlig pub/bar/restaurang med dödens goda hamburgare och bra öl. Jag hade bara träffat henne en gång tidigare på hans 30-årsfest då vi båda var lulliga och glada så jag var lite nervös igår. Hon var oerhört uppspelt den gången för det hör inte till vanligheterna att hon blir presenterad för flickvänner. Jag hade lite magknip över det hela igår men genast vi kom dit gick det hur bra som helst och Adam var orolig då både hon och jag verkade ha alldeles för roligt tillsammans, haha. Jag väntar redan på babybilder till min e-mail. Dessutom var det på tiden vi talade om för henne att jag numera bor här!

Hon tyckte förstås att det inte var någon brådska för mig att hitta en egen lägenhet. Tror hon i smyg vill att Adam lär sig bo med någon för han är ganska unik i envishet och annat. Tycker det går bra för oss dock! Inte alla dagar och många gånger har han gjort mig galen men tror han börjar vänja sig nu. Det är dessutom väldigt bra för mig att behöva och våga argumentera lite också. Inte van att inte vara den mest envisa!

Förlåt för lite meningslöst inlägg. Måste söka jobb och annat trökigt nu innan mitt nästa möte på arbetsbyrån imorgon.

16.04.2015 kl. 13:59

Veckan som gått.

Förutom det vanliga tråkiga äta/sova/tvätta/diska/söka jobb/handla så har även detta hänt denna vecka:

Pub quiz på Adams pub på måndag kväll med hans gamla vänner från tidiga tonår. Ett sånt typiskt kompisgäng där alla har växt upp och blivit hemskt olika men ändå kravet att umgås när någon ska flytta utomlands som just denna gång.

Adam kan precis allt om öl och håller på att lära mig. Jag har insett att jag ogillar ju egentligen 'lager,' det vill säga vanlig pissig kolsyrig gul öl hemskt mycket (förutom kanske varm sommardag) och att jag älskar mörka starka stouts och porters. Vi hänger rätt sällan på ställen där det endast finns just pissiga lagers typ Heineken i kranarna men då vi gör så är det svårt. Det är förvisso lika svårt då det är en ordentligt ale pub och jag inte känner igen något alls men Adam vet oftast precis vad jag skulle gilla och så småningom ska jag nog bli bättre på att våga fråga och känna igen saker. Dessutom kan man ju provsmaka först! Eller beställa ett halvt stop.

Denna flaska är en 10%ig stout som smakar precis som Malaxlimpa!

Annat jag gjorde på måndag var att få bild av systersonen så jag skickade en tillbaka men den tyckte han inte om då jag inte var utklädd till påskhäxa. Det var ju bedrövligt av mig!

Tisdagen var en katastrofdag. Ni vet när man planerar en massa produktiva saker man ska göra och vaknar sen upp med världens mensmigrän och kan inte röra sig på hela dagen.

På onsdag efter jobbsökarrutinen gick jag på promenad i det varma solskenet. Vädret har varit så gött denna vecka. Gick till kanalen för att få lite Londonfeelis.

Mötte upp Adam efter jobbet som var göllig i cykelhjälm efter att äntligen ha fixat sin älskade cykel och vi pausade i parken innan en snabb tur hem för middag och sen ut igen för ett gig. Banden var från London och jag är småbekant med några av bandmedlemmarna och dessutom var en vän från London i Ediburgh på jobb så det kändes som en Londonkväll och det var så himla skönt. Inte för att jag har saknat London ännu men ändå.

På torsdag eftermiddag tog jag igen en promenad inåt stan och beundrade trädgårdar innan jag satte mig i parken med en bok om typsnitt och en kaffe.

Mötte upp en bunt vänner på Adams pub efter att han var färdig med jobbet och drack cider. De har ofta 'cider festival' då de säljer upp till 18 ordentliga cider i 10-20 liters dunkar. Jag har alltid sagt att jag avskyr cider för i min värld har cider varit de där sötsliskiga kolsyrade sakerna i stil med Kopparbergs som jag drack som tonåring och numera inte kan tåla lukten av ens. MEN DET ÄR JU INTE RIKTIG CIDER. Herregud det finns ju icke kolsyrad cider som smakar som äppeljuice men starkare! Jag är hooked. Jag hjälpte dem att göra en 'röstsedel' så jag satt glatt och gav poäng åt olika cider. Och lärde mig saker som att 'cider' endast är gjord av äpplen medan 'perry' endast är gjord av päron. 'Pear cider' å andra sidan är äppelcider smaksatt med päron. Och 'pyder' är en blandning av 'cider' och 'perry'.

Sen var det dags för veckans andra gig. Ett fransk par som turnerar tillsammans, fint! Jag mötte dem förra året då jag dejtade en trummis och senaste gången jag såg dem var jag ledsen efter uppbrottet så det var skönt att se dem igen under gladare omständigheter. Giget var jättebra, slutade med att alla steg upp och dansade till de sista låtarna. Önskar att jag hade hängt med ut efteråt men var lite angstig över mitt möte på arbetsbyrån följande morgon så jag lät bli.

Blev tidig väckning på fredag för just detta första follow up möte på arbetsbyrån. Visste inte om de skulle tycka att jag hade gjort tillräckligt och hur det hela skulle gå till. Nåja, visade sig att jag fick världens mest obrydda karl som spenderade 5 minuter med mig och frågade inget annat än hur vintern i Finland är och dylika saker innan han skrev på pappret. Så det var det.

Adam kom till stan och jag googlade fram frukostställe och fick fullträff. Jättetrevligt ställe och den godaste frukost jag ätit på länge. Går absolut tillbaka.

Sen följde en lång och rolig dag! Så soligt och varmt! Vi bussade ut till Portobello och gick längs stranden, åt glass och spelade på spelmaskiner. Tydligen är folk här lite galna och barnen springer runt i baddräkt på stranden och bygger sandslott även i april. Visst, det var förvisso så varmt att jag stundtals gick i t-shirt men det var ju inte ens närapå sommar. Men så gör dom. Betyder det här att det inte blir mer sommar än så?

Vi bussade även till Musselburgh som är liknande till Portobello. Strand men mindre folk och en liten hamn osv. Adam snaskade på fisk och jag äcklades.

 

Efter många timmar bussade vi tillbaka, ganska trötta och åt sen lunch/tidig middag på en utomhusservering. Sen traskade vi iväg på mera cider fest, mötte upp folk, vidare till en förlovningsfest och vidare till en födelsedagsfest. Vid midnatt var jag ganska mör av lång dag på lite sömn så vid halv 1 for vi hem och igår lördag ville jag inte göra mycket alls.

Idag är det tydligen söndag men känns som måndag efter Adams lediga fredag och lördag. Tror jag ska behandla det som en måndag och göra mina normala hemmarutiner jag normalt skulle göra medan Adam jobbar. Alla de där oändliga jobbannonserna för ny grafisk designer som finns i denna enorma stad ni vet. Obs sarkasm.

He va he, vi syns nästa vecka.

12.04.2015 kl. 12:00

Easter Sunday.

På söndag kom en riktigt varm t-shirt dag. Och efter det har vi faktiskt haft ordentligt med vår. Så skönt. Edinburgh är annars lite efter i temperatur i jämförelse med London men jag ska nog vänja mig fort och skillnaden är inte lika enorm som London-Vasa till exempel. Måste ändå säga att under de tre veckor jag nu officiellt har bott här har jag sett nästan bara sol och nästan noll regn. Och ovanligt lite vind.

Inledde söndagen med att jag gjorde påskfrukost.Sen promenerade vi i solen mest hela dagen. London har mängder av såkallade city farms och även här finns en, nämligen Gorgie Farm. Som hade urgulliga kultingar. Kolla rumporna!

Och marsvin! Herregud som jag kan sakna att ha marsvin. Blev så glad/ledsen/rörd av att se och höra dessa kuttra omkring att jag började gråta så Adam fick söka fram näsduk ur fickan.

Vi mötte upp David och Jayne och traskade vidare och lunchade sen i the Meadows. Dit går alla i Edinburgh hela vår/sommarsäsongen lång tydligen. Jag är inte mycket för dessa öppna typer av parker och kommer att sakna Londonparkerna men har ändå på bara några dagar fått lite av den där sköna feelisen av att alla går dit och hänger och grillar etc. Sen gick jag och Adam hemåt via långa omvägar och rika områden och tittade på hus med el-grindar medan A muttrade (väldigt politisk insatt och starka åsikter om vårt samhälle etc.) medan jag ooh:ade och aaah:ade över fina trädgårdar och träd, haha.

Ett miffo i park.

09.04.2015 kl. 13:17

Cowgate.

Några bilder från lördagen då jag mötte upp Paul för att kolla in Cowgate Pop-up Market, samt vandrade runt stan lite. En mycket trevlig eftermiddag. Var inte så brydd i de produkter folk sålde men tyckte om konceptet och hur hela eventet utnyttjade gatan och deras barer på ett fint sätt.

Män i kilt och typisk Edinburgh arkitektur.

 

Paul visade mig även en gammaldags godisbutik, ni vet sån med burkar och fina skyltfönster med en godismus som åkte omkring på ett tåg. Köpte varsin lakritspipa åt oss och tog oss en rökpaus. Vi kom även ut med varsin Alice i Underlandet badge. Jag kaninen och Paul Alice.

 

06.04.2015 kl. 18:02

Gult.

Det är hemskt bra att det inte är svårt att hitta Nordiska delikatesser här i Edinburgh. Finns till och med en hel bunt cafén vid namn Söderberg (Peter's Yard) som säljer kanelbullar och kardemummabullar och massor av annat gott. Kanske inte så billigt men den som har flyttat utomlands vet hur värt det är att få lite godsaker som smakar som hemma.

Sen finns det också en liten butik vid namn Nordic Affär som tar in allt möjligt från alla nordiska länder och tar gärna emot önskemål. De sålde till och med MALAXLIMPA nu nyligen! Min kommun! Sådan lyx.

Har tänkt en del på min nedstämdhet och ångest denna vecka. Ibland når det en sådan nivå att jag börjar undra om jag borde få hjälp med det igen. Antar att det är så mycket förändringar som hänt på sistone och kursen i höstas tog ganska hårt på mig. Men än så länge känns det hanterbart de flesta dagar.

Men något trevligt som hänt denna vecka är att jag har jobbat med mina små 'paket' att skicka till design studios i stan för att berätta att jag är tillgänglig för internships eller junior designer jobb. Har varit riktigt roligt att pyssla ihop. Har skickat iväg en hel bunt. Är ju inte gratis och det kanske inte leder någon vart men jag måste ju ändå försöka. Hoppas att åtminstone någon blir glad av ett gult kuvert då de återvänder till kontoret efter påsk på tisdagen.

Påsk ja. Blir inte så mycket firat för min del i år. Känner inte riktigt av den då jag inte är ledig från jobb och har inte direkt planerat in något. Känner mest att jag skulle vilja fira den hemma med familjen. Är så sugen på påskpynt för ovanlighetens skull. Normalt brukar jag annars åka till Finland en gång på vårkanten men blev inget inbokat i år då allt var så oklart så nu vet jag inte när jag åker hem nästa gång. Lite sugen på midsommar för en gångs skull.

Påskliljor förresten. Daffodils. Daffs. Som jag älskar hur de tar över parkerna både här och i London. Stora gula fält som gör mig så glad. Känner en kärlek till gult just nu. Hur länge tills de börjar blomma i Finland förresten? Blommar de någonsin till påsk? Varför namnet påsklilja? BERÄTTA!

05.04.2015 kl. 00:05

Kan ju inte tacka nej till gratis sprit

Lite om tisdagen! Adam är Assistant Manager på en pub och det kan ibland ha sina fördelar. Typ då det ska köpas in produkter. Tycker han jämt ränner på olika provsmakningstillfällen. Som i tisdags. Typ en mässa där massor av alkoholtillverkare vill sälja sin produkt och så kommer alla inköpare dit och smakar av och diskuterar. Låtsas att det är jobb men egentligen bara bli fulla typ.

Managern på Adams pub hade sjukt barn och kunde inte gå så då hängde jag på istället och låtsades jobba på pubben. Var lite angstig över det hela först för jag visste inte riktigt om jag på riktigt skulle behöva låtsas vara någon som visste något. Vi kom dit och gick genast på gratis Jamie's Italian lunch i ett helt fantastiskt vackert rum. Ville ta mer bilder men vi fick lov att dela bord med ett par andra människor och jag var lite obekväm med att sitta där med telefonen. Vi fick dricka gratis vin, och först en fantastisk träplanka med plockmat som tjusiga skinkor, oliver, ostar osv. och sen en god pasta. Jag var först knäpptyst där med främlingarna då jag inte jobbade på pub alls och de pratade väldigt mycket jobb men sen då den lustiga mannen (som var lite småfull) tyckte jag var så tyst så gick det bättre. Jag behövde inte alls låtsas att jag var något annat än en flickvän som hängde på.

Sen provsmakningen på övervåningen. Sektioner med gin, rom, whisky, vodka, öl, champagne, vin, ja allt! Även om jag och Adam blev lite småfulla så smuttade jag väldigt försiktigt på alla prover. Dels för att det är starkt rent så där (vissa prover var dock mer som cocktails) och dels för att det så lätt skulle gå att missbruka tillfället. Jag var rätt så chockerad över hur oerhört fulla en del människor var. Adam var väldigt proffsig och diskuterade produkterna och möjliga inköp men många var ju helt löjligt berusade och kan omöjligt ha gjort något vidare jobb. Men tydligen är det alltid så där. Det är typ meningen. Jag tyckte dock det var skönast att bara vara lite lätt rörd och ännu känna smaker. Kände mig som ett litet barn på fel plats i champagnebaren men det var kul att låtsas vara oerhört intresserad av historien bakom en viss flaska osv.

Efteråt träffade vi en vän på en pub (där också Adams pappa råkade vara så jag fick ofrivilligt ta ett ordentligt snack med honom också som jag tidigare bara vinkat lite åt sådär i förbifarten men det var okej!) och efteråt gick vi till en annan pub och testade grön öl och sen till en tredje dit tidigare nämnda väns flickvän kom och vi åt mat. Äter väldigt lite kött med Adam (och mycket Quorn) och oftast hälsosamt så jag tryckte i mig hamburgare och och fries med glädje.

Blev en lång dag av sprit och mat och jag kände mig lite konstig på kvällen men det var faktiskt riktigt kul så hade inte behövt vara nervös. Även om jag inte hade så mycket att komma med så kan man ändå spela rätt långt på "tycker bättre om den än den" osv. och intensivt nickande.

02.04.2015 kl. 12:46

Helg och Seb the spider.

Helgen som skulle vara jetekul blev inte värst kul alls. Brukar bli så. Två utekvällar varav jag verkligen hade sett fram emot fredagen med svensk musik, det vill säga massor av Håkan Hellström. Jag var bara så väldigt trött och brist på vettig lunch gjorde mig huvudvärkig och illamående för resten av dagen och jag orkade inte röra fötterna riktigt. Mycket synd. Dessutom fick jag för första gången en vanlig kvinnlig åkomma som är ofarlig men ack så irriterande och plågsam och den där tabletten man kan ta var inte alls pang bom effektiv så på lördag kväll ville jag inte gå någonstans alls men skickade iväg Adam. Lät inte som jag missade så mycket dock. Och igår söndag led jag även av akut deppighet och låg bara i sängen hela dagen. Så det var den helgen.

Men nu är det måndag och jag har salva och jag har gjort en att-göra-lista. Bra vecka ska det bli har jag tänkt. Förresten så gick mötet på arbetsbyrån bra i fredags. Var nervös och satt först och väntande på helt fel våning så tänkte missa alltihop men gick bra till slut. Tror det är bra att ha lite press på att jag ska dit varje fredag morgon och göra upp planer i ett häfte. Det fina är att jag har rätt att endast söka design jobb i några månader innan jag måste ta vad som helst. Har ibland tänkt att kanske det är bäst att bara ta ett butiksjobb igen utan att ens försöka men nu tänker jag verkligen inte göra det. Om inte något råkar bli ledigt i den enda Oliver Bonas butiken de har här förstås. Saknar nämligen OB rätt så mycket.

Annars inte mycket att berätta, förutom den gigantiska spindel vi hittade på gardinen då vi kom hem på fredagsnatten. Jag har aldrig sett något så stort i Norden eller UK. De får bara inte vara så där stora här! Tog oss evigheter att fånga den. Först skulle vi mörda den brutalt men det var svårt så den hamnade i ett glas där den skulle självdö men följande dag åkte den levandes ut genom fönstret istället då ingen av oss kunde döda den. Adam kan inte ens äta godis i form av djur så jag är inte förvånad att han släppte ut den. Seb the spider. Kom aldrig tillbaka tack.

Glaset är ett stop. Förstår ni hur stor han är?

 

 

30.03.2015 kl. 14:43

Söka internships

Som jag skrev igår så gick jag en dyr och intensiv kurs i grafisk design i höstas. Även om jag inte riktigt kom fram till om det är något jag vill jobba med (jobba i design studio verkar nämligen oerhört stressigt för skör själ) så var det så oerhört kul och jag tycker om att vara kreativ och jag är så glad för kunskapen jag fick även om den irriterande nog verkar försvinna lika fort. Så något vill jag ändå göra av den. Att genast ramla in som Junior Graphic Designer någonstans är inte lätt (speciellt i mindre stad) men något jag verkligen skulle vilja göra är internships där man får lite betalt också. Lära mig massor men med mindre press och skapa ett bättre självförtroende med mer kunskap. Bra studios verkar dessutom ge riktigt hyfsat betalt. Igen, stor konkurrens kan jag tro men försöka går alltid.

Så innan jag faller tillbaka på jobba i butik som jag vet att jag kan så tänker jag antasta alla studios de har i Edinburgh för att se om någon behöver en intern/praktikant. Skulle nog inte förlåta mig själv om jag inte ens försökte. Så nu designar jag min CV så att den ska matcha mina visitkort, min (usla) hemsida, portfolio etc. (man måste ju ha ett eget varumärke också) och så tänker jag göra tvärtemot det klassiska att skicka ett e-mail och pdf med work examples och helt enkelt göra ett litet printat kit istället och posta. CV, sneak peek på mina arbeten och visitkort. Helst i kuvert som matchar the Jenny branding. Tänker att det säger något om mig som person. Hamnar de hos företag som vill ha allt per e-mail och avskyr fysisk post så är det inte heller någon jag skulle trivas hos tror jag. Förstår ni hur jag tänker? Om jag skickar iväg en bunt och ingen behöver en intern eller tycker jag verkar värdelös, ja då har jag ändå försökt.

Är riktigt på slutrakan av min CV design nu och imorgon ska jag på mitt första besök till arbetsförmedlingen och efter det tänker jag söka kuvert i lämplig färg. Får gärna matcha visikort. De pratar svenska förresten och har höstfärger pga mitt efternamn.

Måste hitta någon som kan printa också. Prata med printgubbar är läskigt men om jag vill jobba med detta så måste jag lära mig ändå, oerhört viktigt att kommunicera med printaren.

Äntligen nån slags liten motivation!

 

26.03.2015 kl. 18:11

From Finland to London to Edinburgh

Hej, dags att skriva ett ordentligt inlägg i nygamla bloggen. Läser folk ens bloggar längre? En gång i tiden var bloggar det bästa jag visste, både att skriva och läsa. Sedan kom jag helt av mig med läsningen vid ett datorbyte. Sedan orkade jag inte hålla vid liv min Londonblogg alls, förlåt. Kanske jag kan dela med mig saker i efterhand om denna av de mest underbara städer.

Hursomhelst, nu har jag flyttat till Edinburgh och tänkte börja om, men genom en Edinburgh edition. Fast hur någon ska hitta hit längre det vet jag inte. Sprid gärna ordet!

En liten sammanfattning vore väl i sin ordning tycker jag. För 3.5 år sedan, nämligen 30 augusti 2011, packade jag två kappsäckar och drog till London. Utan plan, bostad eller jobb. Bara en känsla av att jag behövde åka till just precis London. Jag bodde först en månad nära Brick Lane i trendiga östra delen, sedan 1-2 månader i ett hus i söder, nära Clapham Common. Sedan mer än 1.5 år i Battersea vid Clapham Junction station och till sist närapå två år i norr, i Kentish Town, en tunnelbanestation norr om Camden Town. Platsen jag älskade mest av allt. Flyttar jag någon gång tillbaka blir det nästan helt definitivt norra London.

Att flytta runt så där, jobba deltid i olika butiker, inte riktigt veta vad man vill och lära känna människor som sen drar vidare är inte alltid det lättaste. Och jag har varit ensam och förvirrad många gånger. MEN SOM JAG HAR ÄLSKAT LONDON. Om man åker dit och inte känner denna kärlek så vet jag inte hur jag ska förklara den. Eller ens om jag orkar försöka. Jag vet bara att så fort någon kritiserar London för mycket så är jag genast där och hugger tillbaka och tänker att då måste jag minsann älska London dubbelt så mycket. Så ni kan förstå att det gjorde hemskt ont att lämna staden bakom mig.

Bästa jag kunde göra var att googla efter indiepop kvällar i London och tack vare den lilla googlingen lärde jag känna de allra bästa människorna och hade de allra bästa utekvällarna. Har haft en del jobbiga heartbreaks och idiotiska pojkar överlag, men tack vare de bästa människorna jag lärde känna, som visade sig vara gemensamma vänner till en skotsk man vid namn Adam som bodde i Edinburgh så träffade jag honom. Efter några månader av att dessa gemensamma vänner försökte få ihop oss (vilket var oerhört pinsamt och generande på alla sätt) så blev det just så under den där festivalen jag spontant åkte på förra sommaren och campade med skottar och irländare. Och efter det blev det en himla massa turer för oss mellan London och Edinburgh.

 

 

I höstas gick jag en intensiv heltidskurs i grafisk design. Den hade funnits i mitt bakhuvud sedan innan jag ens flyttade till London och en dag blev den av. Den var alldeles fantastisk men också alldeles fruktansvärt tung. Kanske det tyngsta jag någonsin gjort. Att Adam fick se mina värsta sidor men ändå stannade kvar tror jag är en bra sak.

Hursomhelst. Kursen tog slut vid jul, jag var hemma i Finland en sväng och sen i Edinburgh en längre sväng och det slutade med att jag spenderade mer tid i Edinburgh än London under de första månaderna av året och jag var förvirrad över nästa steg i livet och också väldigt tömd på energi och ork. Vet inte om det var kursen som orsakde detta. Började känna igen mig i hur jag mådde innan jag lämnade Jakobstad för London. Rastlös. Omotiverad. Stagnerad. Allt det där. Och jag visste att jag var så oerhört trött på lägenheten. Bra på de flesta sätt, men alldeles för litet rum och en flatmate som var asjobbig och sen den andra, den bästa av flatmates som tänkte flytta ut. Hjärtesorg.

Här kan jag bara inte vara tänkte jag. Det går bara inte. Men vart ska jag ta vägen? Starta om och hitta nya flatmates? Var? Och jag är ju så innerligt trött på att dela lägenhet. Jobba med vad? Vad händer med Adam då, det är ju redan så jobbigt att skiljas åt? Och så vidare.

Började fundera på att flytta till Edinburgh även både jag och Adam nog egentligen tyckte det var lite tidigt men samtidigt världens bästa idé. Samt att hyrorna är billigare. Tanken på att kanske få bo själv! Under några veckor hade jag världens kris. Jag var så oerhört skör. Grät för minsta lilla, tog precis allt personligt, kände mig värdelös, orkeslös och helt oförmögen att göra någonting innan jag kunde ta ett beslut om vad jag skulle göra. Blev också livrädd att jag skulle falla tillbaka i en depression eftersom panikångestattacker började smyga tillbaka.

Så jag tog ett beslut. Även om det skedde väldigt spontant så där sist och slutligen. Delade äntligen med mig av mina funderingar åt andra, mest för att jag inte visste hur jag skulle få alla mina saker flyttade om jag beslöt mig för att göra det. Det ena ledde till det andra och plötsligt hade jag en nummer till ett 'man with a van' företag som av en slump skulle ha en van nerskickad till London den inkommande lördagen (detta var en torsdag) och om jag kunde göra det så snabbt så behövde jag endast betala £150 vilket är billigare än att hyra själv och betala bensin. Ett par av Adams vänner erbjöd dessutom att förvara mina saker tills A organiserat sin lägenhet och jag sa ja. Packade i två dagar, skickade iväg allt och stannade kvar i cirka 1.5 vecka för att säga hejdå till London och för exakt en vecka sedan lämnade jag lägenheten i Kentish Town bakom mig och grät på tåget och nu är jag här.

Så vad är planen då? Precis som då jag flyttade till London så har jag nog ingen detaljerad plan. Bo hos Adam en tid tills jag hittar eget boende och jobb helt enkelt. Ta det som det kommer. Och det kommer nog att bli alldeles fantastiskt tror jag. Hur kan det inte, omgiven av berg och historia?

25.03.2015 kl. 15:12

Jaha, så bor man i Edinburgh då.

Jag är här! Hade skickat iväg det mesta från mitt rum i London till Edinburgh tidigare men lyckades ändå ha alldeles för mycket och tungt att släpa på igår då även jag skulle flytta. Var ledsamt att lämna lägenheten även om jag längtat så efter den dagen jag skulle få göra det. Blir så känslosam vid flytt.

Då jag kom till tunnelbanestationen sade 3 sura gubbar att rulltrappan neråt fungerade inte så antingen fick jag byta station eller ta de 120 stegen längs trappan. Fick lite panik då mitt bagage var så oerhört tungt och svårt att handskas med. Någon hjälp kunde de inte erbjuda heller minsann. Tack och lov hade en man hört allt så han väntade vid trappan på mig och frågade om han kunde hjälpa. Tack och lov för honom. Känns som att jag skulle ha missat mitt tåg från King's Cross utan honom.

Sen på tåget då jag lät min hjärna inse vad jag hade gjort och att denna gång skulle jag inte bara på en liten visit utan faktiskt aldrig komma tillbaka till mitt lilla rum så då grät jag en stund men efter det kändes allt bra då jag visste att min pojkvän väntade på mig och jag tittade på havet och tänkte det blir nog bra det här.

 

19.03.2015 kl. 14:50