Vadå area meeting, jag?

Alltså kan jag inte bara få slippa iväg från företaget jag jobbar för lite lätt och diskret. Vah? Nu idag fick jag höra att den fruktansvärda area managern vill att jag kommer på torsdagens area meeting. Det är alltså något som bara alla store managers brukar åka på. Och hon vet att jag är på väg att sluta inom några veckor. Men hennes tanke är väl att någon (kreativ) som kommer att vara i butiken nu då det nya säsongstemat lanseras (alltså de nya skyltfönstren och allt kreativt pynt inne i butiken) borde vara på mötet. Någonstans ute på vischan dit jag inte ens vet hur jag skall ta mig dit. Alltså fy fan vad jag avskyr den här tanken. Och angstar något så otroligt över. JAG VILL INTE. Men om jag ändå måste så hoppas jag verkligen att min manager också är tänkt att komma så känns det bättre. Blä, känns som att det här muckade upp hela mitt veckoschema nu och jag har inte fått något alls gjort ikväll. Varför måste jag stressa upp mig så himla lätt..

15.04.2014 kl. 23:30

Snor och kli.

Min kropp är så vansinnigt fylld av pollen. Jag orkar inte. All energi bara rinner ur en då det är som värst. Har gjort ganska mycket kul idag och hade tänkt göra mindre kul saker ikväll som äntligen ta tag i kaoset som är mitt rum, samt söka jobb men jag orkar fan inte. Allt är täppt och kliar och huvudet så tungt. Angst! Det är ju inte direkt som att jag kan ligga på latsidan då det gäller jobbsökning nu men det är precis så det har varit denna vecka. Men imorgon börjar en ny. Då jävlar. Fast jag har ju ganska mycket jobb förstås. Behövs ju ifall jag lämnar arbetslös en tid men samtidigt gör det sökandet efter ett nytt jobb mindre effektivt.

Uh, blir tidig kväll känner jag. Sen jag kom tillbaka från Finland har jag somnat mellan 21:30 (!) och innan midnatt varje kväll och den som känner mig vet att jag sällan sover före 1 på natten.

Imorgon är det bara jag och nya pojken (som tar över min roll) på jobbet. En hel vardag bara vi två, hjälp. Och första dagen som den fruktansvärda area managern är tillbaka från semester. Och samtidigt får reda på att vår supervisor redan slutat och att även jag är på väg. Manager, supervisor och lead. Alla på än gång. Tänk om hon ringer. Tror bestämt irländaren får svara i telefon hela dagen, han blir inte så nervös som jag blir. Har en känsla av att hon kommer ha en satans attityd och hon lär högst troligen dyka upp hos oss någon dag i veckan.  Hon är skräckinjagande. Nog den största anledningen till att min manager slutar.

Jaja, inte så intressant för er.

13.04.2014 kl. 23:17

It's done.

Jag trodde jag skulle möta på stort motstånd angående det där med att säga upp sig innan jag har ett nytt jobb men alla är så himla stöttande och förstående så jag blir alldeles rörd. Jag känner mig helt bortskämd som klagar över livet och jobb men jag mår helt enkelt dåligt över hela grejen. Så idag gjorde jag det. 9 maj blir min sista dag. Känns helt jäkla overkligt. Min manager kan inte förstå att jag inte har panik över att inte ha ett nytt jobb ännu men den där känslan av att efter 4 veckor är jag fri tar så över så det känns bara bra. Jag har aldrig hatat mitt jobb men ändå känns det så jäkla bra att beslutet har tagits. Min vän Anna sa igår att jag kan se det som att börja om från början. Jag flyttade hit utan ett jobb så nog ska jag väl banne mig hitta ett denna gång också. Nu har jag ju dessutom en bra lägenhet, vänner och bekanta, bättre engelska och mera erfarenhet.

Har noll planer denna helg förutom jobb imorgon och en workshop på söndag eftermiddag så jag tog fredag med bubbelbad och rödvin.

11.04.2014 kl. 23:08

Det där med att säga upp sig.

Alltså hörni. Kan man säga upp sig innan man har ett nytt jobb? Jag vet inte exakt hur det hände men nu gråter jag av tanken på att stanna kvar på mitt nuvarande som jag tyckte så mycket om ett tag. Var på en arbetsintervju idag och det kändes bra och efteråt försökte jag njuta av Londongrönskan och hitta tillbaka till att gilla livet, det som varit så svårt nu.

(Titta bara på det här. T-shirt och kavaj och svettas. Alltså!)

Sen promenerade jag från Soho där intervjun var, upp till Angel för att gå till jobbet och säga hejdå till supervisorn som jobbar sista dagen idag. Sen vet jag inte vad som hände. Kom förvisso dit och fick kämpa för att le (insåg hur död jag på något vis är inuti) men hade inte räknat med att gå bölandes därifrån. Tror något brast i mig då min manager sa att hon nog trots allt hela tiden hade haft fel och att uppsägningstiden inte alls var en vecka som hon trott utan en månad/4 veckor. Jag hade nog misstänkt det men tänkt att det låter ju bra med bara en vecka så hon får tro det då. Så bara tanken på att först behöva hitta ett jobb som sen kan vänta en månad efter att jag sagt upp mig på mitt nuvarande kändes som det mest bedrövliga i världen. Men mest av allt blev jag väl skräckslagen då jag fick veta att någon ny manager börjar inte ännu på en tid utan det kommer att vara ett enda pusslade av folk som kommer in tillfälliga dagar och den nya pojken som håller på att bli tränad till Supervisor (dvs. han är SÅ ny) och sen jag som då på papper är Lead men som fan inte är redo att axla ansvaret på vardagar och som tar det så himla hårt om något skulle gå fel. Jag vet hur det funkar. Det kommer att bli FÖR JÄVLIGT där på alla sätt och vis. Ingen ordning alls. Ett alternativ kunde vara att jag stiger ner tillbaka och avsäger mig allt ansvar som Lead och en ny sådan kommer.

Och så grät jag plötsligt över livet. Över hur ovisst allt känns, hur olycklig i hjärtat jag är över trummispojken, hur jag hatar att inte ha kontroll och veta vad som ska hända, hur inget har känts särskilt kul på sistone osv. och så kunde jag inte sluta gråta. Och så grät jag lite till då jag kramade Matthew hejdå för femte gången, min fina fina Matthew. Min manager hade nog inte riktigt fattar hur livskrisig jag på riktigt är just nu för hon verkade mycket förvånad över mitt bölande.

Hon tyckte förstås det var dumt att jag ens tänker på att sluta innan jag hittat ett annat jobb men sen frågade hon vad min instinkt säger mig och jag svarade genast "att jag måste bort härifrån nu" och då sa hon "well..then you quit."

Så nu ska jag fundera ikväll. Jag har googlat och skrivit mitt letter of resignation (uppsägningsbrev?) så att det är klart om jag tar beslutet. Men egentligen vet jag att jag nog har tagit det redan. Att något inom mig blev flera kilo lättare i samma stund som jag googlade hur man ska skriva detta brev. Jag tror att hela min kropp har tagit beslutet. Men ändå känns det ju så fel för så kan man inte göra typ. Men om jag säger upp mig imorgon då skulle min sista dag vara fredag 9:e maj. Den känslan. Att kunna lägga ett datum på när detta 2.5 år långa kapitel tar slut känns så bra.

Men jag vet inte. Kan man faktiskt göra så?

10.04.2014 kl. 18:38

En liten vårsemester i hemlandet.

Häj. Här sitter jag på Helsingfors flygplats och har byggt mig ett litet bo. Älskar dessa små krypin. Älskar också gratis wi-fi. England har så mycket att lära på den fronten.

Som vanligt har det varit trevligt att vara hemma men som vanligt har jag inte utnyttjat tiden till max denna gång heller och som vanligt har något bekymrat mig. Denna gång oro över framtid och sökandet av nytt jobb. Och den där evinnerliga saknaden och hugg i magen efter en trummis. Sen då jag äntligen började komma lite till ro var det dags att åka tillbaka och för kanske första gången känns det inte särskilt kul alls. Normalt vet jag ju vad som väntar men nu vet jag inte. Ett jobb jag inte vill vara kvar på då alla slutar och ett jobb som dessutom bara ligger några minuter från en viss pojkes jobb. Ja, jag vet inte. Känns mest så där. Men jag hoppas att jag ska brista ut i mitt sedvanliga leende då vi flyger över London på väg till Heathrow.

Vi tittar lite på vad som fastnat på bild under mina 8 dagar hemma då jag inte har tittat på jobbannonser och sånt trist. Eller tillverkat min traditionella matbaby (äter så mycket i Finland), bastat eller varit till tandläkaren etc.

Det var som att åka tillbaka några månader i tiden. Kallt. Brunt gräs. Inga blommor. Några snöflingor. Det såg precis ut som steg 1 av våra skyltfönster. I Januari strödde jag ut blöt och vårluktande bark i våra fönster och lite fusksnö ovanpå. Jag planterade små plastväxter i krukor och pyntade med trärdgårdsprylar. (Ja, sånt gör jag på mitt jobb.) Det såg exakt precis ut så här. (Sen har plastväxterna "växt" och snön försvunnit, dvs. jag har plockat bort den med mina fingrar. Sånt gör jag också.)

Första dagen hälsade jag på Linda och katter. Träffade bror med hund. Pratade med mamma. Icke att förglömma tusen 1:a april-skämt av två pojkar på 3 och 6 år.

En som tycker hemskt mycket om "moster Jennyyy, moster Jennyy!" Vad jag gjort för att förtjäna denna kärlek vet jag inte men roligt är det ju förstås.

Jag har hämtat barn från dagis varav den ena slängde sig kring mina ben då jag kom.

6-åriga Vilmer (och Melker också för den delen) är modigare än jag någonsin varit. Jestas jag skulle inte ens få igång den där. Inte har jag någonsin vågat stå på huvudet heller.

Svårt att slappna av men korsord och bilkörning på landsväg är ganska bra för sånt. Har till och med odlat fräknar. Det går med tjock jacka på.

Så spenderade jag kanske 22 timmar med Roger i Vasa. Och testade instrument, åt hämtpizza och fnissade så där som jag bara kan med honom.

Fika på gården.

Ukulele har alltid varit mitt dröminstrument. Och jag satt så länge och plinkade på Rogers gula och lärde mig ackord att vi nästa dag gick och köpte en åt mig. Jag suger, kan inte riktigt stämma och tycker det är megasvårt men det ska nog gå.

"Ja e vacker" sa han om bilden. Ja det har han ju så rätt i!

Jag har rotat i lådor från mitt gamla Jeppis-liv. Kan verkligen sakna det där med ett stort och eget hem att pynta med diverse loppisporslin och muffinsformar i burk. Och allt virkande.

Så nu har jag två mål (förutom mer viktiga saker som jobb och sånt), att klinka på ukulele och börja virka igen. Köpte en jättebra virkbok i Vasa. På finska. Språket som helt har försvunnit ur min hjärna.

Lunch och lek på systers gård.

Min syster kan sticka sockor. Tänk så bra!

Igår var det pack-och-hejdå-dagen.

Ja och nu sitter jag som sagt i Helsingfors och har sagt hejdå åt Österbotten för denna gång. Blev lite känslosam över det hela på planet. Sen råkade min iPod välja en låt från trummisens band där han sjunger och då blev jag känslosam av andra orsaker. Egentligen borde jag nog ta bort de låtarna men vill ju inte att bandet ska behöva förknippas med tråkigheter.

Om två timmar har jag förhoppningsvis just precis lyft med planet på väg mot Heathrow. Sen den lilla turen i tunnelbanan och släpa 23 kilo kappsäck. Möjligen yoga ikväll men tror jag kanske måste förbereda mig inför en jobbintervju imorgon förmiddag istället. HERREGUD HUR GÖR MAN JOBBINTERVJUER NU IGEN?

He va allt fö honje gangon.

 

09.04.2014 kl. 11:44

En bra sista dag före Londonpausen.

Åh gud så skönt. Jag var så vansinnigt nedstämd igår på världens soligaste varmaste fina dag utan vettiga planer och det slutade med rödvin hemma och vakna med sms-ångest och huvdvärk. MEN idag var jag ansvarig på jobbet, det gick jättebra för oss, det var varmt och skönt, jag bytte om och kände mig piffig i mina nya skor, promenerade till the Lexingtons Hangover Lounge för öl på tom mage och häng med fina människor ända fram tills sena kvällen. Liksom bara råkade hamna i en grupp människor jag känner. Älskar det, att bara gå någonstans, inte riktigt veta vad som kommer att ske och så slutar det med fint häng bara. Där jag inte var nervös. Och en av människorna var faktiskt "min" trummis och det var så skönt att vi kunde vara så avslappnade och det var ingen dramatik utan bara genuint genomtrevligt häng. Och hem kom jag med känslan av att jag hade en fin sista dag här ändå innan jag åker hem till en förhoppningsvis fin tid i Finland. Precis vad jag behövde. Om exakt ett dygn väntar mamma (eller pappa?) på flygplatsen. Gött! Det enda negativa är väl att det kommer att kännas som att åka tillbaka i tiden två månader. Det är liksom väldigt grönt och blommigt och underbart här just nu. Men pollen kunde jag gott vara utan.

Så förvisso är majoriteten av tiden väldigt jobbig just nu och det kommer alltid dagar då jag bara vill gråta av utmattning typ. Men det måste inte alltid vara så och tänk va bra ändå. Att det inte behöver vara sådär konstant mörkt som jag än gång gick igenom. Om det är ljust om vartannat så orkar man lättare då mörkret kommer. Kanske inte just då för då glömmer man ljuset men ni fattar vad jag menar.

Men okej tur att jag packade igår för nu skulle jag inte orka. Kan ju förstås komma som en överraskning sen då jag ska packa upp vad mitt rödvinsjag bestämde skulle komma med hem. Tur att mammas mat väntar, behöver lite struktur där känner jag.

Ses snart hemlandet!

 

31.03.2014 kl. 01:07

Status

- Det har gått lite över en månad sen min senaste break-up. Jag är inte över det. Ens närapå. Kämpar varje dag. Inte heller det lättaste att vara över det när personen i fråga verkade så hemskt osäker på beslutet. "Vara vänner ett tag" osv. Det leder liksom till en hel massa "kanske han nog ångrar sig ännu" som förlänger plågan.

- Både min Supervisor och Store Manager lämnar mig. Värsta tänkbara. De är mina vänner. Mitt allt på jobbet. Inom bara några veckor är de borta. Jag har panik och har idag äntligen skickat in min första jobbansökan. Uppdaterat min CV. Har ingen aning om vart jag ska ta vägen men KAN INTE STANNA. Helst vill jag säga upp mig precis samtidigt som min manager. Få jobb i annan butik är nog superlätt med min erfarenhet nu, speciellt som Lead. Men orkar jag göra mera retail?

- Känner en allmänt stor livskris. Vem är jag, vart är jag på väg, vad ska jag göra av mitt liv, jag är snart 30 osv. Den åldern. Då allt är ett enda stort frågetecken.

- Känner mig ensam ofta. Fast jag kanske inte borde få känna så, jag känner ju ändå ganska många människor här. Men jag känner så ändå.

- Har svårt att orka vara så hemskt glad som jag brukar. Fast å andra sidan då jag har roligt så har jag så roligt. Men det behövs mera. Mindre tid ensam. Mindre tid att grubbla. Mer äkta glädje.

- Socialt obegåvad. En del av varför förhållandet tog slut tror jag. Varför ska det vara så svårt att prata med andra människor så fort dom är fler än 1 person åt gången. Lite där känslan av ensamhet ligger också. Fastän jag kan ha människor kring mig så är jag ensam. För jag kan inte vara normal. Prata.

- Rödvin är bra. Lite som lugnande typ. Och just ikväll en kick för självförtroendet. "Jamen det är väl klart jag kan få jobb i nån slags design studio, herregud så värdelös är jag väl inte." Skriva Cover Letter och hoppas på att våga skicka nästa dag.

- Vaknar varje morgon vid 4-5 efter några timmars sömn. Är vaken tills kanske 7-8 och har jag tur får jag sova några timmar till för att jag börjar jobba sent eller inte jobbar alls. Men det gör min värld lite galen. De där timmarna i total tystnad då världen sover är psykiskt påfrestande.

- Å andra sidan, om jag inte jobbar alls så blir jag galen.

- Påtal om jobb, kan numera vara ansvarig för butiken om jag måste. Chefa. Det är läskigt. Inte redo än. Men att ha egen nyckel och larma av alarmet känns ändå lite gött.

- Jag började ta anti depressiva igen. Orkar inte vara såhär helt enkelt. Det var aldrig någon som sa åt mig att sluta från första början. Kanske jag aldrig borde ha gjort.

- Efter flera år är jag ännu helt sjukt sugen på att göra den där intensivutbildningen i grafisk design för folk verkar faktiskt få jobb efteråt. Bara det att det kostar SÅ MKT pengar att ni fattar inte. Och det kräver SÅ MKT engagemang mellan 8-16 plus resa plus läxor måndag till fredag i 3 månader för igen SÅ MKT pengar att jag inte vågar.

- Men hey, det är inte bara dåligt. Ibland är det trevligt också. Fast just nu inte så ofta. Det har varit en oerhört tung senaste månad kan man säga och för första gången i min Londonhistoria tycker jag det ska bli oerhört skönt att jag åker hem till Finland på måndag. Komma bort härifrån. Inte för att jag på något vis är beredd (precis som vanligt) och inte är helt säker på när jag egentligen ska packa. Och det är precis mitt i jobbsökningstider och tänk om nu någon börja ringa om intervjuer helt plötsligt, alltid ska det vara något när jag åker hem. Aldrig bara vara. Men skönt ska det ändå bli.

29.03.2014 kl. 00:23

.

Måste precis allt kännas så satans skit just nu.
21.03.2014 kl. 22:20

.

Det hände igen. Trasigt hjärta.
25.02.2014 kl. 11:39

Jobbförändringar, hemmahäng, trummispojke, valentine's day och konstigt språk. Samt bildskörd.

Jag behöver en lista med frågor så att jag orkar skriva något. Allt är väl bara precis som vanligt, inte vet jag? Har dock på känn att jag måste lämna mitt jobb snart, har jag sagt det? Då jag äntligen tackade ja till befordran och allt och ännu inte fått tillräckligt med träning, bara lönen, hehe. Typiskt dock. Verkar som att min manager och också möjligen supervisor lämnar min kära lilla butik och då tror jag helt enkelt inte att jag kan mera. Hur himla bra jag än har haft det där sen jag flyttade dit på sensommaren efter att vi stängde den andra. Jag måste bara orka och våga se framåt och faktiskt våga försöka göra något som ger mig mer i livet kanske. Nåja, än så länge har jag inte ens dammat av min CV (minns varken hur man gör en eller går på arbetsintervju) och min manager ska på en intervju nu på tisdag så jag får nog börja skynda. Plötsligt har hon väl ett annat jobb och då blir det brått för mig. Ser ni jag vet nämligen hur det funkar i företaget, jag kommer isåfall att få mer ansvar än vad jag fått träning till tills de får själva management teamet i ordning igen. Vägrar bli den som utnyttjas.

Annars är jag ovanligt mycket hemma nu. Där i höstas efter uppbrottet med Elliot blev jag ju lite manisk i att hela tiden ha mycket program och aldrig vara hemma där jag gav mig tillfälle att gråta. Nu har jag mer och mer blivit lite tråkig. Fast jag kan liksom njuta av det nu igen för jag är inte ledsen mera. Det kan vara skönt till och med. Det är mysigt att hålla fint hemma och bara vara. Sen är det ju jobbig årstid att orka va nån annanstans. Ska också försöka vara mer kreativ i år så lite har jag försökt börja. Köpte även igår en yogamatta med 50% rabatt så har också planer på att få en lite mer tonad figur. Planka varje dag! Känns som att alla trosor och byxor skär in mer där kring lovehandles:ena än vad de behöver. Kan inte köpa nytt. Kan bero på att allt hemmasittande och sockerberoende. Möjligen! Tur att jag tycker fruktbitar och riskakor doppade i några bitar smält mörk choklad är mumsigt.

Kan förstås också bero ett mycket större intag av rödvin än någonsin. Eller jag vet inte, kanske ett glas här och där inte är så mycket ändå? Tänker på allt äta ute med Drummer Boy. Eller dela flaska vin när vi hänger hemma. Ja och förstås det där med att äta ute. Så jo, vi träffas ännu. Men några titlar har vi inte ännu. Herregud detta vuxendejtande som det kan vara komplicerat. Ingen vet nånting om nånting, man ska bara typ gissa sig fram känns det som. Annat var det då man frågade chans och kryssade i ja eller nej och så var man flickvän och pojkvän. Man kunde ju tycka att om man ses flera gånger i veckan, har nästan daglig kontakt och skype:ar, ger presenter mest hela tiden (okej han ger mig) osv. så är man officellt ett par? Men ändå vet jag inte. VI vet inte. Det känns som ett förbjudet och svårt ämne i vuxenvärlden, har haft många diskussioner kring det sen jag kom hit och avslutade mitt långa förhållande som hade startat då jag var tonåring. I Finland. Och inte visste något om hur det funkar här. Det är fan svårt. Men vi har himla kul ihop, verkar tycka om varandra, är väldigt lika på många sätt, kunde i stort sett dela garderob etc. så då spelar det väl inte så stor roll. Men nog fan vore det väl skönt att kunna ge ett vettigt svar om någon frågar om man har pojkvän istället för nåt mumlande om "seeing someone" som man kör med här.

 

Det där blev rörigare och längre än vad jag tänkte. Vet inte om jag har så mycket vettigt att säga som inte blir till dravel. Jag borde verkligen återgå till lite mer normalt bloggande. Annars blir det så här. Lite jobb, lite gigs, lite bio, lite hemma, lite dejtande, lite hit, lite dit.

Glad vändag på er imorgon förresten, den ack så fina benämningen vi har där i Finland. I dessa tider önskar jag att jag inte vore i en stad som London för jag ORKAR INTE med Valentine's Day hysteri. Så jävla äckligt kommersiellt och som på film där man nog allra helst ska ha någon att spendera kvällen med och det är hjärtan överallt och restauranger som vill att man ska boka bord och butiker som vill att man ska köpa gåvor just där. Snälla. Drummer Boy har hur många gånger som helst bett om ursäkt för att han är borta just denna helg och jag säger gång på gång att det inte gör något, ja det är nästan lite skönt. Jag jobbar 9.30-6.30 imorgon och efter det tror jag bestämt att jag städar lägenheten (min tur, vi har städschema) så har jag det gjort och kan koncentrera mig på dans och öl på lördag. Känns lite som att folk kommer att förfasas över det dock. Lite som att inte fira sin födelsedag, verkar också hemskt viktigt här. Kunde dock åka ut och dansa imorgon också men lördagens HDIF blir mitt ettårsjubileum där och jag har planer med Kelly för dagen på lördagen och sen jag blev 28 är inte längre 2 kvällar i rad lika lätt att hantera. Barn, det var mycket som hände efter att jag blev 28. Mycket.

Eftersom jag har varit lite lätt trött och sur* idag ska jag nog sova snart.

*tänkte skriva grumpig men det ordet finns väl inte? Oj nej, jag blir säkert Maria Montazami till slut. "Grumpig! Nääe, va säger man? Grumpy? Grumpig?" Jag umgås typ aldrig med andra svenskspråkiga längre, det bara blev så. Just precis därför borde jag blogga mera och läsa svenska böcker. Det är pinsamt och fruktansvärt hur snabbt språket blir konstigt då man koncentrerar sig så stenhårt på engelskan. Mitt nuvarande vardagsspråk eller inte, det är ändå skamligt. Till på köpet blir min accent lite konstig då jag är med Drummer Boy som har en stark nordengelsk accent (så jävla nice) och jag hör hur mina till en början skämtsamma härmingar ibland har blivit helt ofrivilligt genuina. Jag måste vara sjukt lättpåverkad. Samma om jag hänger med amerikaner, det blir jättekonstigt allting. Plus att jag vill skriva svenska månader och veckodagar med stor bokstav. Och skriva t.ex. Jenny's då det räcker med Jennys på svenska osv. Såna saker.

Ska kolla i Instagrams bildarkiv också över den senaste månaden eller så:

Jag har använt min brors fantastiska julklapp mycket.

Jag har promenerat hem från yoga på måndagkvällar och stött på min nya vän rödräven.

Jag har ätit på mysiga ställen.

Jag har promenerat i Hampstead Heath.

Jag har varit på kanske fyra gigs.

Jag har varit på Ice Sculpting Festival.

Jag har promenerat till jobbet längs kanalen.

Jag har varit på två små pjäser.

Jag har druckit massor av te.

Jag har gått i vintagebutiker med Drummer Boy. (Han är så bra på det.)

Jag har skrattat åt Matthew då han har försökt klä på den fruktansvärda sittande skyltdockan.

Jag har åkt ut och dansat.

Jag har promenerat upp och ner längs kullarna i norra London.

Jag har ätit två fastlagsbullar (tänkte skriva semlor, det ber jag om här av svenskarna så att de ska förstå.)

Jag har köpt påskliljor även om de tragiskt nog redan har börjat blomma ute på sina ställen. Hemmapiff har varit viktigt.

Jag har köpt Promarkers på dunderrea.

Jag har tyckt om mysiga hemmakvällar efter jobb.

Jag har älskat gatorna var jag bor.

Jag har klappat katt. Hon heter Earl och bor med Drummer Boy och de tre tjejerna han bor med. Enligt honom är Earl "the most troublesome [tråblsåm] flatmate."

Och avslutningsvis i tisdags petade jag länge på en fin gammal träask i vintagebutik och menade att den skulle vara perfekt för mina färgpennor som bodde i en rosa plastpåse. Lade dock tillbaka. Nästa dag hade någon köpt den åt mig. Oh drummer boy. Jag blir bortskämd med komplimanger, mat, dryck och små presenter. Men jag hade rätt, den var perfekt för mina färgpennor.

13.02.2014 kl. 23:59

Lista igen.

Megatrött och typ handlingsförlamad, då är det skönt att fylla i dumma listor. Denna från Sandra Beijer. Orka länka, ni känner ju till henne ändå.

Hur såg du ut för prick ett år sedan?

Vet inte prick men enligt Instagram så är denna från 31.1.13 den bild på mig själv den närmaste det datumet. På väg på jobb tydligen. Hur fan jag fick håret så där fluffigt önskar jag att jag hade svar på. Kan också skönja mänger av översminkade finnar. Jag må ha varit emot att börja med p-piller av ytliga skäl som dålig hy men de ordnade upp mina hormoner något rejält. Förutom då jag är i Finland med den torra luften. Ser också att mina ögonbryn är något mer välformade.

När vaknade du imorse?

När somnade jag ens?? Så jävla dålig natt, och inte ens hemma. Först kunde jag inte somna alls även om jag var så trött. Sen slumrade jag lite till och från i timmar tills jag behövde gå på toaletten men först fick jag lov att hitta vägen ner från en loftsäng i mörkret. Slumrade bara lite igen och så börjar drummer boys flatmates stöka runt jättetidigt och jag hade inga öronproppar och ville ta livet av dem. Då alarmet väl ringde vid 9 var jag mest sur för att jag inte hade sovit alls. Tur att han är bästa sällskapet att vakna med. Aldrig sett på maken sån glädjespridande morgonmänniska. Går inte att låta bli att fnissa och bli glad helt enkelt.

Vad var det första du tänkte när du vaknade?

Nå ungefär i stil med 'NEEEJ satan i helvete jag orkar inte, har ju knappt sovit, näääiij jag vill inte jobba och fixa våra nya skyltfönster idag, buhuuu.' Sen fick jag en kram så det kändes bättre.

Har du ringt nån imorse, vem och vad sa ni?

Vadå imorse..varför just imorse. Nåja, har inte ringt nån idag nej. Bara sms:at, ringer typ aldrig.

Vilket humör är du på?

För trött för att orka vara på något humör alls. Egentligen nog glad men mest gråtfärdig ändå typ. Skulle kännas betydligt bättre om jag visste att jag kunde ta på pyjamas och bara gona ner mig i sängen för resten av kvällen men jag har biljett till ett gig som ligger i världens ände av London (nåja Shepherd's Bush men jävligt långt härifrån) och jag vet inte hur fan jag ska orka gå ut igen.

Har du ont någonstans?

Näe, förutom i den del av huvudet där tröttheten sitter ni vet. Trodde jag skulle känna av veckans yoga men icke.

Om du fick välja vad som helst att äta just nu, vad är du då sugen på?
Typ samma avokado-bacon-burgare som jag åt på nåt slags Hawaiianskt hamburgerhak i centrala London igår. Eller nä, orkar inte gapa så stort förresten. Mammas nån slags mat kanske. Typ potatismos med massa smör och annat gott.

Vad köpte du när du drog ditt kort senast?
Måste ha varit när jag gjorde en £20 top-up på mitt Oyster card, dvs. kortet jag reser runt London med. Känns inte värt att ha månadskort och sånt ännu, räknar utgifterna varje vecka. Transporten här är löjligt dyr förresten.

Vilken var den första hemsidan du gick in på på internet?

Idag eller back in the '90s? Idag säkert mailen eller facebook pga frånvaro igår. På 90-talet säkert altavista eller lunarstorm eller nåt sånt. Kan inte ens minnas vad man gjorde på internet på den tiden?

Vad ska du göra ikväll?

The Hidden Cameras gig. Dit långt bort. Suck.

Vilken är den första låten du sätter på idag?
Är det meningen man ska fylla i den här på morgonen? Well, förutom musiken på jobbet tidigare och giget ikväll får det nog gärna va tyst just idag. Kanske jag peppar med lite av bandets låtar på väg dit, tar ju ändå nästan en timme.

Vad gjorde du för exakt en vecka sedan, den här tidpunkten?
Tror inte det var mycket alls.

Vad har du på dig idag?
Jobbkläder. Måste byta om snart.

Och helgen då, hur blir det med den?

På fredag efter jobbet åker jag till Brixton och dansar. Sen vet jag är inte. Är ledig hela helgen och en viss typ är ute på UK-turné med bandet då så måste nog göra upp planer snarast. Kanske Kelly vill göra något. Har överlag blivit dålig på att träffa folk nu igen. Kanske för att jag har träffat så många av trummisens vänner också och har det bra socialt på jobbet så behovet är inte lika stort. Sen blir det lite så att man slutar fråga de som aldrig kan och sen aldrig frågar tillbaka.

Jaja, de va de hele.

29.01.2014 kl. 19:20

Kanske just därför är Ross min favorit i Friends.

Jag startade igång Netflix igen (för att jag och en viss trummis är naturprogramsnördar och ville se Frozen Planet) och det ledde till en liten dinosauriefest hos mig då jag har haft tråkigt. Ett ämne jag alltid återkommer till nu som då. Som liten ville jag bli paleontolog. Kände förvisso inte till just det ordet men 'en sån som skulle gräva upp dinosaurieben' ville jag bli. Varje gång jag får pippi på att läsa om livet på jorden för miljontals år sen och titta på program så undrar jag varför jag inte hade större ambitioner inom just vetenskap då jag funderade kring utbildning. Kanske för att min hjärna inte kan hantera all info. Jag ooh:ar och aah:ar för stunden men sen en vecka senare har jag glömt vad jag (inte direkt) lärde mig. Och så måste man nog vara jävligt smart och matematiskt och allt sånt tjafs som min kreativa och otåliga natur nog inte riktigt orkar med.

Hur som helst, nu kör jag igenom diverse program på Netflix och får lite chills över alla enorma monster som en gång vandrade på vår jord. De mest skrämmande fanns i vattnet, kanske tycker jag så för att mörka djupa hav är det LÄSKIGASTE jag kan tänka mig att befinna mig i. Jag har väl nämnt att inget ger mig mer gåshud och rysningar än jättebläckfiskar?

Jaja, annars bra. Eller halvtråkig vecka kanske. Jobbade hela helgen och gjorde inte mycket så där annars men det var okej ändå. Fast tisdagens date night var mycket bra förstås. Jag vet att jag inte direkt har pratat om min trummis men jag håller det så ett litet tag till. Kanske jag ännu behöver bearbeta hur plötsligt det hände och att jag totalt frångick min typ som jag hela tiden tänkt var skrangliga söta pojkar med såna där typiskt vackra ansikten och bruna ögon och massor av lockigt brunt hår. Trodde inte att korta blondiner som håller på att tappa sitt hår fanns på min karta. Är väl så lätt att kära ner sig i de där jäkla bruna ögonen och lockarna och sen är det försent då man inser att deras inre inte alls passar ihop med ens eget. Förlåt nu Polo Boy men det är ändå något fantastiskt med två lite halvblyga, sköra konstnärssjälar som kan dricka vin, gå i vintagebutiker etc. Du hade så rätt, vi var nog för olika du och jag. Jag menar, du kunde inte bära rutig skjorta för att du inte ville se ut som en skogshuggare, hur tänkte jag där? Det går ju emot allt jag tror på. (Kan meddela att varannan skjorta i Drummer Boys garderob är rutig, jajamän.)

Ja jag vet inte. Bäst att ta det lugnt. Fast vi är bara inte så himla bra på det tror jag. Efter den senaste katastrofen (nå nää!) inser jag nu dock skillnaden i hur det känns då båda blir genomglada över att ses eller skajpa. Då båda faktiskt saknar.

Nog om det. Nu är det söndag, jag är trött efter helgjobb och imorgon ska jag låtsas att er måndag är min söndag. Ah. Men först lite dinosaurier ännu ikväll. Kanske en ny tur till Natural History Museum vore på sin plats.

Jo förresten, träffade världens finaste lilla familj idag. Vi har en del kunder som är så genomjävliga att vi springer så fort vi ser dem. Den där sortens människor som tror att de kan vara precis hur otrevlig och jävlig som helst mot andra människor. Men så träffar man dem som egentligen får klaga men de gör det inte ändå och så har man världens trevligaste lilla pratstund i typ 20 minuter om livet och alla utbyter namn och säger trevligt att träffas osv. Då gillar jag mitt jobb. Jag gillar mitt jobb av många orsaker (mest av allt då jag är jätteupptagen med att ordna och organisera och dona) men det är  just då jag måste utbyta ord med helvetesmänniskor som jag tänker att jag måste hitta jobb som inte inkluderar prat med främlingar för att jag egentligen hatar folk. MEN, finns fint folk också. Som mannen från Albanien med hustrun från Cypern och dottern som ärvt pappans fantastiska lockar.

Fast jag säger då det, om min manager slutar (stor risk just nu) så måste jag verkligen göra det också. Det finns helt enkelt inte en värld där jag stannar kvar om inte hon gör det. Hur var det man sökte jobb nu igen?

Häj.

 

Ps. Om exakt 3 månader blir jag 29. YYYYL. Vem fan är 29? Låter som den mest påhittade ålder jag någonsin hört och som ett år av plåga innan man måste bli vuxen på allvar.  VADÅ KARRIÄR OCH VETTIG INKOMST?

 

 

26.01.2014 kl. 22:05

Listan.

Häj häj allt bra här. MYCKET bra till och med. I brist på orka att skriva ordentligt (ska dock maila dig mamma riktigt snart. Lovar!), men för upp i varv efter konstigt avslappnande men ändå underbar social helg, för att helt släppa taget och åka till drömlandet så kör vi en lista jag hittade på Smulans blogg.

1. Vad har du på dig?

Jaha typiskt att jag just klädde av mig. Så inget. Försöker hitta nattfeelisen här under täcket.

2. Hur mår du?

Ja alltså riktigt bra. Insåg det i fredags att jag har känt mig jäkligt glad på sistone. Är inte exakt säker på varför, men jag misstänker att det hjälper till mycket att helt till 100% plötsligt vara över någon, dessutom kunna prata normalt med denna person och sen ännu till dejta någon helt annan (men ändå inom samma underbara indie-krets och vi kan alla vara i samma rum bla bla.) som till min stora förvåning visade sig vara helt underbar, får mig att känna mig finast i världen, skratta, må bra och att vi typ mer eller mindre beter oss som pojk- och flickvän även om vi nu inte riktigt har vågat säga det än. Det är liksom bara så fritt från drama och ångest. Hittills åtminstone, eheh. Annars så trivs jag på jobbet och har ju blivit befordrad och sånt. Eller rättare sagt: jag sa äntligen ja. Och så älskar jag verkligen min ena flatmate Kelly. Och att bo i norra London. Och att vintern ännu inte är här och även om den kanske hinner komma ännu så känns ändå våren så himla nära helt plötsligt och jag har knappt behövt frysa alls. Och så träffar jag hela tiden så mycket fint folk även om jag nu är en blyg jävel som kanske framstår som arrogant på grund av detta men ändå. Svaret på frågan är alltså: jag mår bra.

3. Vad önskar du just nu?

Att det inte ska kännas för chockerande att plötsligt jobba ett 9:30-6:30 skift efter en helg av gigs, eftermiddagsölande, latande, kramande och bara så där allmänt ta det jättelugnt och öla med fina typer, både engelska och franska, musiker eller icke musiker. Och så önskar jag att jag snart är redo för sömn för annars blir det extra jobbigt. Och om jag tänker längre framåt så önskar jag att jag får känna mig glad en lång stund. Och att Kellys visum förnyas i mars, annars dör jag.

4. Vad har du ätit idag ?

Alldeles för lite i mitt tycke. Blev en lång morgon utan mat och bara äppeljuice och chai te. Eggs Benedict nån gång där 2-halv 3. Mina första, gott! Sen öl, vatten och transbärsjuice. Sen hade jag turen att hitta en pizza i kylen då jag kom hem på kvällen. Blev visst en sån helg. Men hey, inget av mitt hysteriska chokladsätande åtminstone.

5. Vad ska du göra imorgon?

Som sagt jobba 9:30-6:30 så stiger väl upp nån gång före 8, tar tunnelbanan till Angel och hatar alla på Northern Line. Förhoppningsvis har vi saker att göra för måndagar är ju inte direkt de mest kundrika dagarna. Sen måste jag skynda hem och hata tunnelbanefolk igen och hastigt dra på mig yogakläder och sen gå på min sedvanliga måndagsyoga. Efter det kanske det blir lite skype med drummer boy och bara allmänt slappande kan jag tro.

6. Vem saknar du?

Egentligen vill jag säga drummer boy men eftersom vi spenderade hela helgen tillsammans och sen ännu till pratade ikväll så tänker jag inte va sån. Saknar nog kanske en del vänner och familjen mera då. Härregy, det fanns gräslök på min brunch idag och den smaken fick genast hela min kropp att tänka på Finland.

7. Senaste köp?

Pfft..ja-a, brukar inte bli mycket numera. Kan möjligen ha varit några grejer jag beställde från Urban Outfitters då. Mat och sånt räknas inte antar jag?

8. Vad skrattade du senast åt?

Något som sades på skype men minns inte vad.

9. Vad grät du senast åt?

Alltså älskar att jag inte vet det. Har inte gråtit på så länge. Eller jo vänta lite i slutet på måndagsbion då jag såg The Railway Man men inget så där från mitt eget liv på kanske en månad tror jag. Lyxen. Just den gången för lite över en månad sen var så jäkla dramatisk och dum så skönt att slippa sånt trams. Tids nog hittar jag nog nya orsaker att gråta.

10. Vem sov du senast med?

Drummer Boy.

11. Vad läser du just nu?

Orkar inte sträcka mig efter boken men tror den heter det finns inga britter av Charlotta Buxton om jag minns hennes namn rätt. Tror dock att jag måste börja om.

12. Senast sedda film?

Minns ej om jag sett något här hemma i veckan, annars så The Railway Man på bio i måndags.

13. Vem var den senaste som ringde dig?

Drummer Boy. Gud va enformigt det här blev nu känner jag, förlåt.

14. Vart vill du åka just nu?

Oooh bara nån jäkla liten resa vartsomhelst. Känns lite motigt att de gånger jag lägger pengar på att resa så är det hem till Finland. Börjar ha nån slags ångest att folk i min ålder reser runt och ser världen och jag åker bara mellan London och Österbotten. Vill se Europa och dess huvudstäder. Eller åtminstone resten av England. Måste skärpa mig där och bara boka små dagsresor med tåg ut någonstans i England. Så jäkla svårt kan det inte vara.

15. Senaste 3 inkomna SMS:

Alltid denna typ av frågor på dessa listor. Nåja: Ett angående skype-dejt bla bla. Ett från Kelly som svarade att hon var okej bla bla. Ett från mamma som ville ha nåt slags livstecken. Jag är så dålig på att svara på sms ibland, förlåt mamsen.

16. Senast skickade SMS:

Jag skrev till Kelly att jag troligen skulle sova då hon kommer hem så vi kan prata om våran helg under veckan istället.

17. Vilka kändisar har du blivit jämförd med?

Har något minne av att ha blivit jämför med någon men kan inte minnas vem det skulle ha varit. Troligen höll jag inte med då jag inte kan minnas alls.

 

Hurra, slut på den. Nu måste jag verkligen sova.

20.01.2014 kl. 01:50

Häj.

Ju och nyår kom och gick. Jul i Finland, nyår i England. Mina två hem. De bästa av två världar. Men vet ni på vintern..då föredrar jag nog London. Men kära Finland, du vet att jag gillar dig mer på sommaren ändå.

 

 

Och nu? Ja nu försöker jag mest få tillbaka rösten som försvann på nyår. Och så..och så..längtar jag halvt ihjäl mig efter en person. Det känns farligt att säga så efter höstens trasiga hjärta men jag säger det ändå. Jag gick från totalvägran till kanske till pirrig. Folk har ju en tendens att växa hos en ni vet.

Gott nytt år!

03.01.2014 kl. 23:46

Jul i London.

Det är lätt att få julkänsla i London. Åtminstone i de centrala delarna där julpyntet är påkostat. Här i mitt lilla hörn är det kanske mer i stil med min hemby eller så. Avskyr turiststråken som pesten men i juletider känner jag ett visst tvång att ändå ooh:a och aaah:a över allt vackert glitter. Man blir alldeles glad och varm och vill bara dricka rykande varm choklad ungefär. Här är några feelisbilder genom kameralinsen på en iPhone. Som såklart inte berättar sanningen särskilt väl.

Och så en liten bonusbild från jobbet. Häj.

09.12.2013 kl. 23:35