Adam calls me Limpy.

11.05.2015 kl. 23:24

Nu har det gått två veckor sen vi kom hem från vår trip till Arran. De två veckorna har varit både bu och bä. Ofta väldigt skit, kanske framförallt de första dagarna efteråt.

Kanske mest av allt skit pga min akilles som jag skadade som sedan spred smärta genom i stort sett hela benet. Jag lämnade inte lägenheten de två följande dagarna efter vi kom hem och hade jäkligt ont. Bara vilade och lade is på och tog någon burana. Att sitta inomhus sådär gör ju en tokig. Dessutom var vår resa så trevlig så det var bara skit att komma tillbaka till vardag och disk och skit så vi käbblade om precis allt kändes det som.

Mot slutet av den första veckan började dock foten kännas lite bättre men humöret var ännu skit. Var ganska skör och ville gråta mest hela tiden över allt och inget. Haltade dock fram lite på min fot och for till arbetsbyrån som vanligt på fredagar och det var vår i luften.

Kvinnan på arbetsbyrån den gången alltså. Jag var som sagt väldigt skör i sinnet pga skit vecka och massa småbråk och dåligt humör och deppigt att sitta inne osv. och just då fick jag för första gången en hemsk människa mittemot mig där som inte alls uppmuntrade till deltidsjobb under deras minimumtimmar för att få ut mig ur systemet och hon skulle minsann aldrig ha gett mig så lång tid att hitta grafisk design jobb för nåt sånt skulle jag minsann inte hitta och jag gjorde inte tillräckligt osv osv. Ja den dagen slutade mest i tårar och skit igen kan jag säga.

På lördag kväll gick min datorladdare sönder dessutom och jag och mitt sköra tillstånd fick panik och hur ska jag då söka jobb osv. Det var ett himla pusslande av spara batteri, göra så mycket som möjligt på Adams PC (herregud orka PC längre) och låna laddaren från hans jobb. Var en lättnad då jag fick en ny i torsdags.

Förra veckan började dock mycket bättre. På måndagen träffade jag Sabina som jag studerade formgivning med för evigheter sen. Hon bor i Manchester och hade nyligen fått nytt job inom hotellbranschen och var i Edinburgh på training. Det var så himla kul att träffa henne. Var kanske 7-8 år sen senast men det var inga problem. Så befriande dessutom att prata med någon som hade varit arbetslös i ett halvår som visste precis hur det är samt irritationen att bara för att man inte jobbar ska man tydligen göra allt hushållsarbete osv. Sen bara att få prata dialekt och sucka över kläder som inte längre passar, äta kardemummabullar och allt mellan himmel och jord var skönt. Vi mötte även upp Adam och hans vän på öl och mat på kvällen. Bra dag!

Tyvärr tyckte jag att foten var i bättre skick än den var så då spetade jag på i centrala Edinburgh där backar och trappor är 100% oundvikligt. Det var inte alls mycket vi gick men tydligen tillräckligt för de följande dagarna var jag igen helt okapabel att gå ordentligt utan smärta. En 10 minuters promenad hem från Waitrose tog 30 och jag föll i gråt då jag äntligen hade klättrat mig upp till andra våningen hem och bokade läkartid följande dag och den har jag imorgon.

Men humöret var dock bättre förra veckan så överlag lättare att bara vara och inte massa onödigt småbråk heller. Vi var vanliga och kära igen och pizzadejtade och sånt och jag tyckte tulpaner var världsnödvändigt att ha.

Och som jag gnetade med jobbsökningen den veckan. Skrämmande kärringen gjorde mig så nervös. Fast naturligtvis fick jag den där karln som bara genast skriver på pappret följande fredag då. Jaja. Tror jag har honom varannan gång och mer läskiga typer varannan gång. Hursomhelst känns det som att jag kommit in i en bra rutin nu. Eller det verkar ju inte leda nånstans alls men känns som att jag bättre vet vad jag gör, samt att jag har lite större förhoppningar nu då sommarpraktikerna snart börjar samt butiker som behöver sommarpersonal. Fast att jämföra jobben i Edinburgh med det oändliga antal som finns i London känns surt. Men ångrar inte att jag flyttade det minsta lilla.

Senaste helg var rätt skit men en liten dinner date hade jag åtminstone med Nicola på lördagkväll. Åt fisk igen. Herregud vad händer. Verkar gå bra då det är i samband med goda uppfriskande tillbehör och inte typ sås och kokt potatis.

Nu är det måndag, ny vecka och imorgon har jag min läkartid. Känns dock lite fånigt att gå en dag då det inte smärtar så fruktansvärt vilket det inte kommer att göra 9 imorgonbitti direkt efter sömn och vila. Var ute och testgick en bit idag och inte bra än och det har gått över två veckor så lika bra att gå dit. Men jag har på känn att de säger vila, is och burana. ORKAR INTE VILA MERA. Så himla tråkigt att inte kunna gå nånstans och inte kunna komma i form inför sommaren ens. Känner mig plufsig. Böh.

He va he, avslutar med bild på kvällens dubbelregnbåge som belönade mig efter min haltande promenad där jag blev fast i spöregn. Förlåt för långt babbelinlägg igen.

Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 8 med bokstäver:
Be aldrig om ursäkt för babbelinlägg - jag älskar dom. :) Du är så ärlig och bra. Tättekiva att läsa.
Lotta12.05.15 kl. 13:16
Oj tack det känns bra att höra. Skriver mest för att bara berätta vad jag gör, hur dagboksaktigt det än blir. Kan dock få angst över hur ogenomtänkt det alltid blir:)
12.05.15 14:29